Video på nätet! Varför och hur?

Denna vecka handlar vår film om att göra Video för nätet. Hur kan man med enkla medel göra en egen film till exempel med sin mobiltelefon? Björn visar hur man kan jobba runt begränsningarna som en så liten kamera som en mobiltelefon har. Framför allt tittar vi på ljus och ljudbegränsningar och vad man ska tänka på för att minska effekten av begränsningen.

Björn Falkevik är Skandinaviens mest namnkunnige frilansande nya medier-producent med specialinriktning på produktion och distribution av social onlinevideo. Björn har jobbat både på SVT och MTV samt som lärare och kursledare på MedieSkolans TV-linje och Cross mediaprogram. Björn har just varit tekniskt ansvarig för att se till att NASAs satellitsända livevideo från den internationella rymdstationen har hamnat i varje rymdintresserad svensks dator. Han har under de senaste åren också hunnit med att livesända exempelvis Disruptive Medias konferenser, Veckans Affärers Börsdagar och olika prisutdelningar, livesända InternetWorlds Webbdagarna, producera instruktionsfilmer för Centerpartiets intranät och mycket mer.

Video är ett fantastiskt berättarverktyg när det gäller att vara konkret i berättandet, men det har också sina begränsningar och nackdelar. De mest uppenbara nackdelarna är att det historiskt har varit omständligt att göra och ohyggligt dyrt att publicera och distribuera.

 

Det är ett väldigt begränsat medium och i och med att man bara har haft den rörliga bilden och ljudet att arbeta med, så har man istället fått jobba med ett väldigt resurskrävande form av dramaturgi för att på ett effektivt sätt berätta sin historia på begränsad tid.

Distributionen har nätet löst bara genom att vara sig själv, ett globalt nätverk. Sedan tog det ju inte lång tid förrän gratis- och Freemium-tjänster som Youtube, Vimeo, Vidler och Blip dök upp.

Video är fortfarande lite bökigt att göra då det är ett väldigt oförlåtande medium att arbeta med. Med oförlåtande menar jag att om man gör en film och någon säger fel så får man ta om hela tagningen. Händer samma sak under en reportageinspelning så kan man få ett pinsamt scoop. Det är med andra ord väldigt många faktorer att ta hänsyn till.

Man måste dessutom få allt som händer framför kameran att falla på plats och såsom man hade tänkt sig. Men det är här jag anser att den största ljuspunkten i utvecklingen av rörlig bild har hänt. Man ska inte underskatta värdet av hantverket i att göra filmer och framför allt inte erfarenhet av att ha gjort många små filmer innan man ger sig på det där stora projektet. Historiskt har det varit svårt att ens komma igång, då tillgången till videokameror har varit begränsad.

Men helt plötsligt så har man en videokamera i varje mobiltelefon och man kan köpa en riktigt grym kamera för en tiondel av vad en motsvarande kamera kostade bara för fem år sedan. Det ger oss onekligen bättre möjligheter att testa och experimentera. Om trenden fortsätter som den har gjort under de senaste två åren kommer video att bli ett ännu mer utnyttjat medium just tack vare att folk leker och experimenterar mer med det och på den vägen skaffar sig den där eftertraktade erfarenheten.

Varför är nästan alltid boken bättre än filmen?
Min teori är (och många med mig tror jag) att vår fantasi alltid är bättre än vad vi kan visa upp. Den öppnar upp några intressanta möjligheter i dramaturgin av berättandet.

Om man tittar på hur man har jobbat med dramaturgin i traditionella videoproduktioner så har det alltid varit fokus på effektivitet då man har haft en begränsning i sändningstid. På nätet kan tittaren själv ta ställning till vad han/hon ska investera sin tid i.

Ett problem med video är att den är stringent. Den tar sig från punkt A till B på en bestämd tid. Det är väldigt opraktiskt att ”skimma” sig genom en film men det är inte lika opraktiskt att snabbt scanna sig igenom en text för att se om det är några nyckelord som fångar ens uppmärksamhet.

Å andra sidan, gör man detsamma med en film så är sannolikheten väldigt hög att man missar det som är intressant. Men vi vet också att folk har en begränsat antal timmar att sitta framför datorn. Så hur får man då någon att ta sig tiden att titta på just vår film?

Min ödmjuka uppfattning (IMHO) är att man gör just som vi gör här på Internetkunskap.se, man bäddar in (embeddar) videon i artikeln/bloggposten på samma sätt som man traditionellt skulle ha gjort med en stillbild, tillsammans med en snygg rubrik, en summerande ingress och en artikel med länkar till allt man pratar om i filmen.
Då kan man på ett prydligt och effektivt sätt erbjuda läsaren valet att se filmen eller inte.

Visst är det kul att ha 5000 tittare på en dag, men det är minst lika knäckande när man går in och tittar på statistiken och inser att 98% slutade titta på filmen efter 20 sekunder. Så målet bör vara att varje gång filmen startar så ska tittaren se hela filmen. Det här är en tuff utmaning men det syns i statistiken om man lägger tid på att paketera filmen i en artikel/bloggpost.

Det här för oss också till den sista och, återigen, i min ödmjuka uppfattning absolut coolaste av möjligheterna med rörlig bild på nätet. Om vi har hela ramverket på plats – det vill säga det som artikelformatet och texten ger oss – och vi har ett obegränsat utrymme både i tid och utrymme (lästips, Chris Anderson – ”Long tail”) så måste vi inte lägga tid på att redigera filmen. Vi kan istället jobba med videoklipp som vi embeddar i artikeln/bloggposten, på samma sätt som vi historiskt jobbat med stillbilder och bildtexter.

Skillnaden mellan ett klipp och en film är att klippet är inspelat för att stå för sig självt i en tagning. Filmen å andra sidan är ett montage av flera inspelningar. Det här är ingen universallösning men i många sammanhang kan det vara en grymt mycket mer effektiv och praktiskt lösning då man vill ha det sätta ihop det konkreta berättandet med det abstrakta (vilket texten kan förmedla) utan att behöva lägga ner den tid som reportagefilm kräver.

I den här den första filmen av två om onlinevideo börjar jag med att prata om just det jag skrivit här ovan och försöker förklara det lite mer i detalj. Om jag får säga det själv så tycker jag att det blev ett rätt bra exempel, men du får titta och avgöra själv.

I andra halvan av filmen försöker jag visa hur man kan jobba runt begränsningarna som en så liten kamera som en mobiltelefon har. Framför allt tittar vi på ljus och ljudbegränsningar och vad man ska tänka på för att minska effekten av begränsningen.

/Björn Falkevik :-)

Mer om video hittar du här