Menu

Därför hatar vi på nätet

Majoriteten av oss vet bättre än att ägna sig åt näthat. Ändå riskerar många att stämma upp i hatets kör. Hur kommer det sig – och hur bryter vi den negativa trenden?

Sam Sundberg

Skribent

Näthat är en tämligen ny företeelse, men mekanismerna bakom har funnits länge. 

Jenny Klefbom är psykolog och sakkunnig om näthat i Prins Carl Philips och Prinsessan Sofias stiftelse. Enligt henne handlar näthat till stor del om grundläggande psykologiska mekanismer som alltid lett till konflikter.

– Vi har alla lätt att dra förhastade slutsatser och svårt att ta andra människors perspektiv. Kunde vi bara sätta oss in i hur det är att vara någon annan i en situation skulle det inte behöva uppstå så många bråk, säger Jenny Klefbom.

Ytterligare en egenskap som gör att vi kan börja hata på nätet är vår benägenhet att skylla våra problem på yttre faktorer. I forskningsvärlden används uttrycket ”scapegoating” om människors förmåga att leta syndabockar.

Vi är programmerade att hitta syndabockar.

– De flesta av oss vet bättre än att ägna oss åt näthat. Men det finns situationer som gör att vi ändå kan hamna där. Låt säga att man hamnar i en allvarlig kris och inte får hjälp, då är vi programmerade att hitta syndabockar, säger Jenny Klefbom.

Ängla Eklund, jurist och ordförande för den ideella organisationen Juridikinstitutet, som arbetar mot kränkningar på nätet, menar att även behovet av bekräftelse är en faktor som kan göra att man dras med i näthat.

– När drevet går är det väldigt lätt att man blir en del av det. Vi människor drivs av att få bekräftelse, och därför blir dreven självförstärkande. Det är inte ovanligt med drevtrådar med tusentals kommentarer, man kan bli chockad av vad vanligt folk vågar häva ur sig, säger hon.

Varför är det så lätt att hata på nätet?

Även om näthat på sätt och vis bara är ett nytt uttryck för uråldriga mänskliga beteenden finns det också aspekter av internet som kan förstärka hatet, enligt Jenny Klefbom och Ängla Eklund:

1. Distans

Människor är skickliga på att läsa av mimik och kroppsspråk och socialt samspel underlättas om vi kan se varandra. Sittandes bakom datorn kan vi inte se när mottagaren tar till sig av det vi skrivit på Facebook eller i en kommentar. Därför blir det enklare att såra en annan människa. 

2. Spridning

Ensam framför datorskärmen är det omöjligt att föreställa sig alla människor som kan komma att läsa det som vi skriver på internet. Skillnaden mellan att sitta i morgonrocken och knattra på sitt tangentbord och att tala framför en stor folksamling är enorm, rent psykologiskt. Därför törs vi skriva saker vi inte skulle våga säga.

3. Grupptryck

Det är enklare att haka på än att att säga ifrån när en grupp ger sig på någon. Mekanismerna är samma som i en mobbningssituation. Den som sätter sig upp mot näthat riskerar själv att bli föremål för påhopp. Många drar sig därför för att säga stopp och vissa tycker inte att det är värt att över huvud taget diskutera på nätet.

4. Fritid

Den brittisk/kanadensiska studien Trolls just wanna have fun visar att de som ägnar sig åt näthat i högre utsträckning är sadistiska och manipulativa till sin läggning. Det är också personlighetsdrag som kan göra att man har svårt att engagera sig i sociala sammanhang utanför nätet, enligt Jenny Klefbom. Individerna har därför mer fritid att ägna åt att kommentera på nätet. De postar oftare inlägg och kommentarer, vilket gör att de märks oproportionerligt mycket.

null
Jenny Klefbom

Det är viktigt att arbeta mot hat

Ängla Eklund ser ett mönster där äldre nätanvändare har svårare att förändra sina destruktiva mönster. Yngre personer gör inte skillnad på livet online och offline i samma utsträckning, och håller därför oftare en bra samtalston på nätet. Men Ängla Eklund tror att det kommer att förändras i takt med att fler av oss har levt längre med internet.

Jenny Klefbom jämför arbetet med det mot mobbning som länge pågått i Sveriges skolor. Mobbningsproblematik löser man inte genom att arbeta med mobbaren, eller med offret, utan med alla runtomkring.

– I Sverige har vi extremt lite våld mellan barn, i ett internationellt perspektiv. Anledningen till det är att alla som arbetar med barn har nolltolerans mot våld, och över tid har det skett en normförändring. Detsamma kan åstadkommas mot näthat, säger Jenny Klefbom.

Det finns också fler saker man kan tänka på som vanlig internetanvändare.

 Den amerikanska forskaren Susan Benesch grundade 2010 projektet Dangerous Speech. Projektet syftar till att belysa alla former av utryck som riskerar att bidra till våld. Dangerous Speech har bland annat tagit fram en manual på hur man kan bemöta och avväpna hat och extremism på nätet. Men tipsen är användbara även för den som bara vill diskutera i med en ton på nätet.

Så bidrar du till ett bättre diskussionsklimat på nätet:

  • Försök förstå  - Din meningsmotståndare har en övertygelse som betyder något för hen. Be om förtydliganden för att förstå hur hen tänker, visa intresse för andras åsikter – och våga säga emot om du inte håller med.
  • Sak, inte person - Det är okej att argumentera kraftfullt för eller mot en åsikt. Ibland kan det också vara effektivt att påpeka när exempelvis en rasistisk åsikt uttrycks. Men skåpa inte ut personerna du diskuterar med. Håll dig till sakfrågan.
  • Våga pudla - Även den bäste kan göra bort sig. Det är inte alltid lätt att erkänna det, ens för sig själv, men kom ihåg att du agerar gott föredöme när du medger att du har fel, och ber om ursäkt när du gått för hårt fram.
  • Påpeka skadan - Det kan vara välgörande att påpeka vilken skada hat kan göra – både för den som står för hatet och för den som utsätts för det. Påminn till exempel om att vänner, bekanta och arbetsgivare kommer att kunna se inläggen i framtiden.
  • Visa empati - Hur oense du än är med någon så kan ni säkert hitta gemensam grund någonstans. Om en diskussion hotar att urarta, så bestäm dig helt enkelt för att vara vänlig. Det är svårt att hata på någon medan man konsekvent blir kärleksfullt bemött.

Undvik detta (det får motsatt effekt):

  • Missförstå med flit - Det kan vara frestande att tolka meningsmotståndarens argument så negativt som möjligt, för att lättare vinna diskussionen. I själva verket skapar det frustration och ilska.
  • Håna, hota, tysta - Målet med diskussioner ska aldrig vara att tysta oliktänkande. Trakassera, håna eller hota aldrig någon, även om syftet är att få den andra att sluta upp med detsamma. Tänk också på att ironi funkar ganska dåligt i text, och oftast läses som en sanning.
  • Klumpa ihop - Projicera inte en persons åsikt på en hel grupp, eller tvärtom. Alla, även på internet, är individer, med sina egna åsikter. Bemöt dem som sådana.
  • Dreva - Att hänga på ett Twitter-drev och i en stor grupp angripa en enskild användare är mobbning, även om man föreställer sig att syftet är gott.
  • Koka - När blodet kokar är det omöjligt att fatta rationella beslut. Ta en timeout och lugna dig innan du fortsätter diskussionen.

Och om inget hjälper:

  • Backa - Behöver du verkligen vinna den här diskussionen? Lämna tangentbordet och fundera på om du inte borde använda din energi till att städa förrådet eller ta en löprunda istället. Tänk på ditt eget välmående.
  • Anmäl - Om du misstänker att en användare gör sig skyldig till brott mot lagen (exempelvis genom hot eller förtal) eller mot användaravtalet (som kan innehålla strängare regler) så anmäl vederbörande.
  • Blocka - Tjänster som Facebook och Twitter låter dig blockera användare. Oftast är det bättre att kunna prata även med de som tycker annorlunda, men om någon envetet förföljer dig och gör din digitala tillvaro jobbig kan det vara dags att blocka hen.

Källa: ”Considerations for Successful Counterspeech” av Susan Benesch, Derek Ruths, Kelly P Dillon, Haji Mohammad Saleem och Lucas Wright

Sam Sundberg

Skribent