Menu

”Jag har blivit censurerad!” (Har du verkligen blivit det?)

Någon har tagit bort en kommentar du skrivit på Facebook och du är irriterad. Du känner dig kanske till och med kränkt, din yttrandefrihet har ju blivit begränsad! Men har den verkligen det?

Sam Sundberg

Skribent

”Du censurerar mig!” 

Då och då hör vi människor som menar att deras yttrandefrihet kränkts för att de blivit censurerade på nätet.

Men uttalandena handlar ofta om en okunskap kring vad censur egentligen är.

Svenska medborgare har rätt att utrycka tankar, åsikter och känslor i offentligheten tack vare våra grundlagar.  Yttrandefriheten gäller även på nätet.

Censur, eller förhandsgranskning som det heter i lagen, är ett sätt av stat eller myndigheter att inskränka medborgarnas yttrandefrihet. I lagen framgår att ingen "myndighet eller annat allmänt organ" får förhandsgranska, förbjuda eller hindra medborgarnas åsikter innan de offentliggörs eller sprids.

Det finns dock undantag. En välkänt exempel på statlig censur är den svenska filmcensuren. Fram till 2011 hade Statens biografbyrå till uppgift att förhandsgranska filmer för att avgöra om de skulle få visas på svenska biografer, och om några scener måste klippas bort. Än idag förhandsgranskar Statens medieråd filmer som ska visas på biograf för barn under 15 år, för att fastställa åldersgränser.

Någon statlig censur av internet finns inte i Sverige.

Rikspolisstyrelsen har förvisso sammanställt en spärrlista, det så kallade barnpornografifiltret, som internetleverantörer kan använda för att blockera sajter som misstänks sprida barnporr. Men då listan är frivillig handlar inte det om statlig censur.

Att någon plockar bort en kommentar du skrivit på Facebook handlar inte heller om censur. Mer troligt är att din kommentar bryter mot Facebooks egna regelverk.

Men, säger kanske någon, används inte ordet censur bredare än att bara handla om statlig censur?

Jo, enligt Svenska Akademins ordbok kan ordet censur faktiskt användas för flera former av förhandsgranskning som resulterar i att en åsikt stoppas. När till exempel en internetleverantör blockerar vissa sajter, Facebook stoppar inlägg som innehåller kvinnliga bröstvårtor eller en tidningssajt stoppar vissa kommentarer kan man tala om censur i ordets utökade betydelse. I alla fall om granskningen sker på förhand av en moderator eller algoritm, och spridningen av innehållet stoppas.

Men att något kan kallas censur är inte detsamma som att yttrandefriheten har begränsats.

Än så länge finns ett rikt utbud av plattformar att uttrycka sig på på nätet. Det som inte tillåts på till exempel Facebook går förmodligen att publicera på andra plattformar eller bloggar.

– Det är först när vi närmar oss en monopolsituation, där man i praktiken inte kan nå ut utan att ha tillgång till en viss plattform, som det blir problematiskt, säger journalisten och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke Nils Funcke.

I fallet med medier och tidningar som modererar kommentarsfält finns också en alldeles speciell anledning till det.Tidningar och andra sajter med utgivarbevis har grundlagsskydd genom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

– Det innebär att det är ansvarig utgivare, inte skribenten, som är ansvarig för det som skrivs, även i modererade kommentarsfält, säger Nils Funcke.

”Största hotet mot yttrandefriheten kommer från politikerna”

Medier beskylls ibland även för censur på grund av deras redaktionella urval, till exempel att de oftast inte publicerar etniciteten på brottslingar. Men vad nyhetsaktörer väljer att publicera eller inte är självständiga beslut som fattas enligt spelreglerna för press, radio och tv och kommersiell hänsyn och har ingenting med statlig censur att göra. 

Så hur ser det ut i framtiden? Riskerar vår yttrandefrihet att urholkas på nätet?

Sverige figurerar sällan i internationella mätningar som görs av internetfrihet, men vid en global jämförelse står det relativt väl till med svensk nätfrihet. Det menar Marcin de Kaminski som är ansvarig för programmet ”Human Rights Defenders at Risk” på organisationen Civil Rights Defenders, som arbetar för att försvara mänskliga rättigheter runt om i världen.

– Alla mätningar visar tyvärr att det går utför med nätfriheten globalt, även om utmaningarna ser olika ut i olika länder, säger Marcin de Kaminski.

null
Marcin de Kaminski

Han menar att internetfilter som blockerar vissa webbplatser, i stil med Rikspolisstyrelsens spärrlista, på sikt skulle kunna utvecklas till en censur som kväver yttrandefriheten. Inte så länge filtret bara gäller webbplatser som sprider barnporr, men om myndigheter och företag blir alltför angelägna att stoppa allehanda oönskade fenomen på internet.

– Vi är inte där ännu, men om man skulle börja filtrera sajter för att de anses sprida falska nyheter eller dylikt så skulle vi få en grindvaktsprincip som är problematisk, säger Marcin de Kaminski.

Nils Funcke anser att det största hotet mot yttrandefriheten på nätet kommer från politikerna, och deras iver att lagstifta för att få bukt med falska nyheter, hat och hot på nätet. 

Den typen av lagstiftning kan i praktiken öka censuren och minska yttrandefriheten på nätet. 

Å andra sidan kan staten också kan vara en garant för yttrandefrihet, om privata företag i kraft av monopolställning får för stor makt att avgöra vad vi tillåts uttrycka på nätet.

– Se på vad som hände efter andra världskriget, då flera tidningar hade haft transportförbud för att det ansågs för farligt att de uttryckte sina åsikter. När kriget var slut lagstiftade man om att Posten var skyldig att distribuera alla skrifter som gavs ut, oavsett innehåll, till och med om det var olagligt, säger Nils Funcke.

Något liknande skulle kunna ske med exempelvis Facebook. Om de blir för ivriga att censurera användarna och företagets ställning närmar sig ett totalt monopol skulle de i princip kunna åläggas att distribuera allt innehåll som inte strider mot lagen.

Debattklimatet på nätet är inte så tillåtande. Det kan leda till att folk inte vill eller vågar delta i debatten.

Att delta i diskussioner på nätet innebär alltid en risk för att någon säger emot, ibland med kraftfull argumentation. Det är inte censur, utan meningsutbyte. Yttrandefrihet innebär inte att någon annan har en plikt att lyssna eller hålla med. Men blir tonen i diskussionerna alltför hård kan det leda till att debatten tystnar, säger Marcin de Kaminski.

Den censur han främst oroar sig för är den som kan springa ur rädslan för att bryta mot outtalade normer, eller för att utsättas för näthat: självcensuren.

– Jag är inte jätterädd för de legala inskränkningarna än så länge, här i Sverige. Däremot är debattklimatet på nätet inte så tillåtande. Det kan leda till att folk inte vill eller vågar delta i debatten, säger han.  

Sam Sundberg

Skribent