Att leva i ett digitalt utanförskap innebär att sällan eller aldrig använda internet eller digitala tjänster. De som lever i ett digitalt utanförskap riskerar att bli isolerade och mindre delaktiga i takt med att samhället blir allt mer digitaliserat.

Även kallat digital klyfta

Vad är digitalt utanförskap?

Digitalt utanförskap är ett begrepp som beskriver den grupp av människor i ett samhälle som av någon anledning sällan eller aldrig utnyttjar internet och tar del av digitala tjänster. I Sverige var det år 2020 nästan tre procent av befolkningen som aldrig använde internet och ytterligare ungefär tre procent som sällan använde internet.

Många digitala tjänster är numera inbäddade i centrala samhällsverksamheter, som att boka en läkartid och legitimera sig med bank-id. I vissa fall har de traditionella icke-digitala samhällstjänsterna dessutom avvecklats helt. Detta försvårar och utestänger den grupp i samhället som inte använder internet. Dessa personer riskerar därmed att få en begränsad delaktighet i samhället vilket blir ett problem inte bara för personen själv utan även ett samhälleligt och i förlängningen ett demokratiskt problem.

Fenomenet har även kallats för digital klyfta för att beskriva klyftan mellan de som nyttjar ny teknik och de som inte har tillgång till, eller kunskap, om digitala tjänster.

Vilka lever i ett digitalt utanförskap?

Undersökningen Svenskarna och internet har visat att de som aldrig använder internet oftare är äldre personer, lever på landsbygden eller bor i hushåll med låga inkomster. Det finns däremot inga större skillnader mellan könen. Bland dem som använder internet sällan eller inte alls är andelen med funktionsvariation dubbelt så stor som bland befolkningen i stort.

Den vanligaste anledningen till att inte använda internet är brist på intresse eller att man inte ser nätet som användbart. En annan vanlig anledning är att tekniken upplevs som krånglig och därmed blir till ett hinder för internetanvändning.

Konsekvenser av ett digitalt utanförskap

Karolinska Institutet har forskat på konsekvenser av ett digitalt utanförskap bland äldre och har konstaterat att de som står utanför det digitala samhället idag riskerar att helt isoleras från sociala sammanhang och förlora sin delaktighet i samhället med stora negativa konsekvenser som följd. KI menar att det inte finns en generell lösning på utanförskapet utan att många olika samhällsaktörer behöver samverka för att möta problemet. Exempelvis nämns biståndsbedömt teknikstöd och strukturer för att få hjälp att använda teknik på äldreboenden som två förslag på lösningar.

Under covidpandemin blev konsekvenserna av det digitala utanförskapet tydliga i Sverige i samband med vaccineringen. Flera regioner saknade då inledningsvis helt telefonbokning eller uppmanade invånarna att i första hand boka sin vaccinering via webben, vilket krävde e-legitimation. Samtidigt var vaccineringen fokuserad på de allra äldsta i samhället, där det fortfarande finns flera invånare som saknar kunskapen och de tekniska verktygen som behövs. Det behöver finnas alternativa vägar att gå vid sidan av den digitala vägen med identifiering via e-legitimation. Annars riskerar människor som av olika anledningar inte har tillgång till e-legitimation att stå utanför avgörande samhällsfunktioner.