Jargongen på nätet är ofta en helt annan än den vi använder mot andra IRL. Det gäller inte minst bland barn, där den hårda tonen blivit vardag för många. Felet är kanske delvis vårt eget – eftersom många vuxna inte själva beter sig schysst på nätet.

Taskiga kommentarer på en postad bild i sociala medier och elaka påhopp i spelchatten. Många barn och unga uppger att de utsatts för näthat eller elaka kommentarer någon gång, enligt rapporten Barnen och internet. Och elaka kommentarer, meddelanden och bilder i sociala medier och spel den vanligaste formen av nätkränkning som barn utsätts för, enligt organisationen Friends rapport om trygghet i svenska skolor.

Inte minst i spelvärlden är jargongen bland barn ofta rå och hård – och det råa språket har i hög grad normaliserats. Var tredje ungdom i åldern 13-19 år har blivit utsatt för kränkningar när de spelat, och en dryg tredjedel av de som utsatts uppger att de inte kände något speciellt när de blev utsatta, visar Friendsrapporten.

Förbud är fel väg 

Som vuxen är det lätt att vilja förbjuda barnen från att spela spel där en hård jargong används, eller från att använda sociala medier där vi vet att elaka kommentarer förekommer. Men förbud är sällan rätt väg att gå.

– Får man veta att barnet blivit utsatt för en kränkning på en plattform och reagerar med att förbjuda barnet att vara där så får det flera negativa konsekvenser. Dels ökar det lockelsen för barnet att vara där. Och ditt barn kommer sannolikt inte att komma till dig och berätta nästa gång det händer barnet något, säger Anna-Carin Wettefors, sakkunnig på Friends.

En vettig dialog är därför att föredra framför förbud. Man bör börja tidigt med att prata om empati och att tillsammans resonera kring hur man uttrycker sig och hur det kan tas emot av andra. Många barn vet inte heller vad det innebär att bli utsatt för en kränkning.

När någon säger eller skriver något som får dig att känna dig ledsen, sårad och mindre värd – då är det en kränkning. Det kan vara bra att förklara för barn. 

Anna-Carin Wettefors

Om du har reagerat på att ditt barn använder en rå jargong tillsammans med sina spelkompisar eller i sociala medier så kan du låta snacket ta avstamp i det du hört eller sett, men utan att döma. 

– Berätta att du hört hur de pratar med varandra när de spelar. Resonera kring varför man pratar så och hur man tror att andra känner när man använder det här språket. Om barnet menar att det bara är på skoj, då får man ställa frågan: Hur vet du att din kompis tycker det är roligt? Hur vet du att han eller hon förstår att det är ett skämt, säger Anna-Carin Wettefors.

Vuxna inte alltid goda förebilder 

I grund och botten handlar det om att lära barn att behandla andra som de skulle vilja bli behandlade själva. Självklarheter, kan man tycka.

Samtidigt är vuxna många gånger själva dåliga förebilder när det gäller att bete sig schysst på nätet. I Friends nätrapport från 2017 uppgav till exempel mer än hälften av barnen att de sett vuxna bete sig illa mot andra vuxna på nätet.

– Barn gör som bekant inte som vi säger, utan som vi gör. Hur kan vi förvänta oss att barn ska bete sig när vuxna inte kan göra det, säger Anna-Carin Wettefors.

Hon hoppas att det en dag ska bli lika självklart att säga ifrån när man ser någon som beter sig illa på nätet som det är att säga ifrån när någon röker på en uteservering. Där är vi inte i dag.

– Det handlar om vilket samhälle vi vill att våra barn ska växa upp i. Jag kan inte påverka alla människor, men jag kan påverka hur mina barn beter sig på nätet, säger Anna-Carin Wettefors.