Barnen har ofta massor av regler för sitt skärmanvändande. Samtidigt passar vi föräldrar på att kolla jobbmejlen mitt i middagen. Finns det anledning för oss vuxna att ta oss själva i kragen?

Många föräldrar sätter upp regler för hur mycket tid och på vilket sätt barnen använder sina skärmar. Vi vill inte att all deras lediga tid ska ätas upp av spel och tv-tittande. Vi ser helst att barnen släpper fokus från skärmen och lyssnar så fort vi efterfrågar det. Och vi tycker att det är självklart att barnen har en schysst ton när de kommunicerar på nätet. Men handen på hjärtat, lever vi alltid själva som vi lär? 

Många av oss känner nog igen oss i att mobilen åker upp titt som tätt. Och ofta är det mer fråga om en vana än ett genomtänkt beslut. Många av oss upplever inte heller att tiden vi tillbringar med att scrolla på till exempel Facebook och Instagram känns meningsfull.

Fundera över varför ni har de regler ni har 

Är det rimligt att kolla jobbmejlen under middagen, när vi inte tillåter barnen att sitta och titta på paddan vid samma tillfälle?

– Det man behöver fundera på är varför man inte vill att barnen ska använda telefonen vid bordet. Förmodligen handlar det inte om skärmen i sig, utan att vi vill kunna prata med varandra och se varandra i ögonen. Om vi då tar upp våra egna telefoner så motverkar vi ju det vi egentligen vill uppnå vid middagsbordet, säger Karin Fängström, psykolog och forskare vid Uppsala universitet.

Hennes bästa tips är att man försöker identifiera de situationer som man vill ska präglas av umgänge, lek och prat - och där sätter upp tydliga förhållningsregler för mobilen - för både barn och föräldrar. Om vi själva gör tvärt emot de reglerna vi satt upp sätter vi krokben för det liv vi vill ha.

– Har vi mobilen med oss så ger det en ganska dålig närvaro i de här stunderna, säger Karin Fängström. 

Många kan nog känna igen sig i att det är irriterande att försöka prata med ett barn vars fokus är i mobilen. Samma sak gäller förmodligen barnens upplevelse om vi ständigt kikar ner i mobilen.

Mobilen slukar upp oss lite mer

En situation som ofta beskrivs som ett problem är föräldrar som kollar på mobilen medan barnen leker i lekparken. Karin Fängström menar dock att det alltid varit vanligt att föräldrar gör något annat än att delta i barnens lek.

– Förr kanske man läste en bok eller tidning. Men mobilen slukar oss lite mer. Det man kan fundera över är vilka signaler det ger barnet om det försöker fånga vår uppmärksamhet och vi inte svarar, säger Karin Fängström.

Att följa med barn till aktiviteter är något som hör till många föräldrars vardag. Under tiden som barnet spelar fotboll eller dansar är det lätt hänt att man scrollar igenom instaflödet eller ägnar en stund åt något mobilspel. Det behöver inte vara problematiskt, menar Karin Fängström.

– Men då kanske man inte ska inbilla sig att man var där och tittade heller. Det är ju som att man inte är där om man sitter med telefonen hela tiden.

Vet man om att man kommer att behöva svara på några jobbmejl medan barnet är på sin aktivitet så kan man berätta det för barnet redan innan. Vissa gånger kanske det är extra viktigt för barnet att man faktiskt är uppmärksam och tittar, då är det rimligt att man lägger undan mobilen, menar Karin Fängström.

Kan det inte vara en fördel att man kan jobba undan lite i lekparken eller när barnet har en aktivitet? Så att man kan fokusera på att umgås sen?

– Det är lätt att tro det i alla fall. Men jobbet har ju en tendens att aldrig ta slut, så jag vet inte om resultatet blir att man faktiskt umgås mer fokuserat sen, säger Karin Fängström.

Vuxna på nätet – inte alltid så vuxna 

Något annat vi vuxna ofta förutsätter är att våra barn ska bete sig schysst på nätet. Att de inte skriver taskiga saker till andra. Att de frågar sina kompisar om det är okej innan de postar bilder av dem i sociala medier. Samtidigt visade Friends nätrapport från 2017 att nästan hälften av barnen sett vuxna som betett sig illa i sociala medier. I samma rapport uppgav var sjätte barn att de ville att föräldrar skulle vara bra förebilder när de umgås och pratar med andra på nätet.

Unga har en ganska hård jargong på nätet. Det kommer förstås någonstans ifrån. Vi vuxna måste vara bra förebilder. 

Karin Nygårds

Karin Nygårds, lärare som bland annat skrivit boken "Koden till digital kompetens", anser att samhället i stort fortfarande har mycket att lära om digital kommunikation.

– Barn ser hur vuxna ger sig på till exempel Greta Thunberg i sociala medier. Det är många vuxna som beter sig som skit. Det är klart att det påverkar våra barn när de ser hur illa vuxna beter sig. Varför ska de bete sig schysst när inte ens vi vuxna klarar det, säger hon.

En generell regel – som förstås borde vara självklar för både vuxna och barn – är att man inte skriver något som man inte skulle säga direkt till någons ansikte.

– Unga har en ganska hård jargong på nätet. Det kommer förstås någonstans ifrån. Vi vuxna måste vara bra förebilder, säger Karin Nygårds.

Ett annat område där det är viktigt att vi föräldrar tar vårt ansvar som förebilder är när det gäller att dela bilder på våra barn. Då är det rimligt att vi frågar barnen först, åtminstone från att barnen är 5-6 år, menar Karin Fängström. Hon och hennes kollegor har forskat på "sharenting" och barnen som deltog i studien var eniga – det värsta var när föräldrarna lade ut bilder på dem utan att fråga. De vill också att vi lyssnar på dem när de säger nej.

– Vi vuxna vill ju att barnen ska vara schyssta och fråga sina kompisar innan de lägger upp bilder på dem på nätet. Då måste vi vara goda förebilder och fråga dem också, säger Karin Fängström.

Alla får chilla med mobilen – även föräldrar såklart

Men ska man behöva ha dåligt samvete för att man vill ligga på soffan och slösurfa bara för att man är förälder?

– Nej, men fatta hellre aktiva beslut, att nu tänker jag slösurfa på mobilen en stund. Men att mobilen ständigt åker upp är kanske inte så bra varken för dig eller ditt barn.

– Vi måste inte vara närvarande i varje andetag och se allt de gör. Det är inte eftersträvansvärt att försöka vara perfekta. Men den där balansen kan vara svår att få till, för både barn och föräldrar, säger Karin Fängström.