Det digitala livet börjar tidigt

Att barn använder skärm i stor utsträckning visar Internetstiftelsens rapport Barnen och internet från 2019, där vi kan se att det digitala livet börjar tidigt, redan i förskoleåldern använder nämligen 8 av 10 barn internet. Följer man rapportering i media om skärmtid så får man en bild av att barnens tid äts upp av skärmen. Vi har frågat vår gästexpert Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, som forskar kring ungas närvaro på nätet om detta stämmer.

– Det beror på hur man ser på det. Forskning kan bedrivas från så många olika vinklar och i början av en sån här period med ny teknik, så brukar forskningen utgå från frågor om det nya, som sen kanske släpper.

Elza berättar att det historiskt har varit på detta sätt, när tekniken inte längre är något nytt så kommer forskningen ställa frågor på ett annat sätt.

– När något nytt kommer in i vårat liv känns som att vi förlorat något. Ett exempel är när man började använda böcker i utbildningsväsendet – då oroade sig många för att utantillkunskaperna skulle minska, att man inte längre skulle kunna hela Iliaden utantill, och där fick ju pessimisterna rätt, men det är ingen av oss idag som skulle säga "tänk va bra om man kunde Iliaden utantill". Det är samma sak med miniräknare, den har försämrat mångas förmåga att räkna i huvudet, men till slut blir det acceptabla förluster då vi inser att vi fått något annat istället.

Förr mätte man tiden man satt vid datorn eftersom att sitta vid datorn var en aktivitet i sig.

Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet

Ordet skärmtid har spelat ut sin rätt menar Elza. Förr mätte man hur länge någon satt vid en dator eftersom att sitta vid datorn var en aktivitet i sig. Idag ser det inte ut så för skärmtid är allt ifrån att använda mobilen som väckarklocka till att ha videosamtal med en gammal släkting eller att varva ner med en ljudbok – det innehåller så mycket att ordet blir irrelevant. Tiden våra barn sitter vid en skärm spelar alltså ingen roll.

– Det kan vara bra att veta att dessa rekommendationer som cirkulerar inte bygger på forskning. Många föräldrar vill ha en enkel lösning, då finns det en risk att de går på detta istället för att faktiskt se sitt barn i ögonen och fråga hur det mår. Istället bör vi titta på vad barnet gör vid skärmen. Tänk mer "vad tycker jag om att göra tillsammans med mitt barn, vad tycker mitt barn är roligt". Men det menar jag inte att alla barn ska ha fri tillgång till alla typer av skärmar hela tiden, jag menar mer att man ska gå efter sitt vanliga föräldraskap och vara så när det gäller skärmar också, säger Elza.

Vad är bra saker att göra på nätet?

Den frågan är i princip omöjlig att svara på säger Elza, men man kan enas om ytterkanter – det är inte bra att ha kontakt med personer som vill manipulera eller lura en, det är alla överens om. I andra änden är alla överens om att det är bra att kunna ha kontakt med sina klasskompisar om man är hemma och är sjuk.

– Men det är i mellanrummet här som det mesta vi gör på nätet hamnar, och då handlar det om värderingar, som kan vara olika i generationer och mellan generationer. Det är där jag tror att vuxna har den stora kampen att utkämpa idag – att skala bort värderingarna och försöka se "vad är bra för mitt barn utan att jag nödvändigtvis förstår det". Det är så lätt idag att säga "barn spelar för mycket" trots att det generellt sett inte är dåligt. Vissa kan såklart råka illa ut, men för de flesta fungerar det bra berättar Elza.

Närvaron och engagemanget från föräldrar är viktigare i dessa frågor även om det enklaste svaret hade varit att få ett visst antal timmar skärmtid att förhålla sig till.

Hur undviker man konflikter?

Det är många föräldrar som är villiga att runda sina egna värderingar för att styra upp det som har med skärmar att göra. Få föräldrar skulle gå igenom sitt barns ryggsäck för att se vad de gömmer där medan de tycker det är helt ok att de har barnets inloggningsuppgifter och går in och kollar menar Elza.

– Vi behöver fundera över hur föräldraskapet är när det gäller annat, tänk "hur skulle jag agerat om det här gällde fotbollsspelande" som också är förknippat med risker. Om barnet kommer och säger att det vill börja spela fotboll så är det sällan man säger "men man kan ju få knäskador, och många dricker för första gången på fotbollsläger". Det kanske man borde göra, men istället kanske vi säger "Kul! Vad behöver man för utrustning då". Som förälder kanske man också lär sig offside-regeln om man själv inte spelat fotboll.

– Samma sak med små barn. Om ens barn börjar leka med Duplo på förskolan så blir man troligtvis inte orolig för att ens barn sitter still när hen gör det, man kanske till och med köper Duplo till barnet. Skala av det digitala och ha den attityden när det gäller skärmar också, ha ett normalt föräldraskap säger Elza.

Om barnet råkar illa ut

Ingen kan skydda sina barn helt och hållet från det som är mindre bra på nätet, men det vi kan göra är att finnas där när de behöver.

– Var övertydlig i ett tidigt stadium med att du finns där om det skiter sig. Säg "jag finns här, jag kommer att svara på alla frågor, jag kan nästan ingenting men jag kommer att hjälpa till. Jag kan lära mig, eller så jag kan hitta nån som kan hjälpa till. Jag lovar att inte bli arg på dig". Många barn får en utskällning även när det är dom som har råkat ut för någonting, exempelvis blivit lurade på pengar, och så blir de av med mobiltelefonen i två veckor, säger Elza. Så, tjata om att du finns där.

Finns det några ingångar för att starta diskussionen med sina barn om vad som händer på nätet och inte få en axelryckning till svar, utan istället något vettigt? Var går gränsen mellan att vara för mycket och att vara intresserad?

– Det handlar om vad man tänker sig är målet. Jag har inte hört nån som fått ut nåt vettigt av en klämkäck fråga "hur har du haft det på nätet idag" för att det förutsätter så många saker. Det förutsätter att nätet är en plats och allt det andra är en annan plats. Det är väldigt få barn och unga som ser det på det sättet. Det mesta är ju integrerat, och det är det ju för oss vuxna också. Utgå från någon händelse istället "vad tänker du om det här" "har du läst den här artikeln" hellre än att försöka hitta oneliners som ska öppna en ström av bekännelser.

Hur ska vi som föräldrar anpassa oss till WHO:s rapport som säger att barn under två år inte ska sitta framför skärm alls?

– Jag tror att om man läser hela rapporten är det lugnt. Det handlar om stillasittande, där har man kunnat visa på att vi rör oss för lite, det gäller alla barn, och man behöver hitta sätt att aktivera dem. Men sen har media plockat ut smaskiga rubriker utifrån att man i rapporten identifierat två områden som man tror, med betoning på tror, kan vara orsaker till detta. Det ena är skärmtid, vilket kan stämma ganska bra när det gäller små barn. Och det andra är att de i större utsträckning är fastspända i bilbarnstolar, cykelbarnstolar, vagnar och matstolar. Där har man också en rekommendation vad gäller hur länge de ska vara fastspända, men detta har inte tidningarna plockat upp. En anledning kan vara att i det andra exemplet så är det vi vuxna som måste ändra vårt beteende, medan när det gäller skärmarna så är det barnen som måste ha mindre skärmtid.

Så blir barn säkra på nätet

Inom Elzas forskningsområde Ungas säkerhet på nätet så vet man att barn som är mycket och har varit på nätet länge generellt sett är mycket tryggare på nätet.

– Därför skulle ju vi behöva börja så absolut tidigt som möjligt, medan det känns ok för barnet att vi vuxna sitter med och kanske tillsammans utforskar Youtube. Om man är med i den processen så har vi mycket större chanser att vara ett stöd i detta när de blir äldre.

Finns det överhuvudtaget några fastställda risker med barns användning av digitala tjänster och skärmtid?

– Det gör det såklart – stillasittande är en sån. Men då är det normalfungerande barn vi pratar om. Ibland pratar man om att barn blir isolerade om de sitter vid datorn, men det tror jag är missvisande. Jag tror att många barn sitter vid datorn för att det är där de har sitt umgänge. Vi måste se det utifrån varje barn. Varje barn har rätt att få de rätta förutsättningarna utifrån sig själv.

Optiker pratar om att ögonen tar stryk och man pratar om padd-nacke. Hur ser du på det?

– Det finns det inga belägg för. Det finns faktiskt forskningsartiklar som påvisar att synen blivit sämre sen vi fick smartphones, men vår syn har blivit sämre ända sen vi fick elektricitet, och det plockar man bort när man skriver om detta. Så det beror på vad man plockar ut för data. Vi lever i en tid när detta är superintressant för media. Så många barn kommer drabbas av begränsningar för att man inte har all fakta och sen när dessa barn växer upp så inser man att det var tokigt men då är det ju för sent, och andra barn kan ha fått försprång, säger Elza.

Som avslutning delar Elza Dunkels med sig av några sammanfattande visdomsord: Lyssna på barnen, våga vara dum, utsätt dig för att de skrattar hånfullt åt dig.