Principen om nätneutralitet innebär att all datatrafik ska behandlas lika oavsett vem som står som avsändare eller mottagare.

Även kallat nätverksneutralitet. På engelska kallat net neutrality eller network neutrality.

Vad är nätneutralitet?

Själva grundprincipen med nätneutralitet har funnits med sedan internets begynnelse och innebär att all data som transporteras över internet ska behandlas lika och fungera på samma vis oavsett om användaren deltar i en videokonferens, spelar datorspel eller laddar upp ett videoklipp på sociala medier. Alla internetanvändare ska helt enkelt kunna göra vad de vill med sin uppkoppling, så länge det är lagligt, utan att internetoperatören kan ha åsikter eller på något vis hindra eller gynna dem.

Den svenska tillsynsmyndighetens PTS definition av nätneutralitet lyder "principen att all internettrafik ska behandlas likvärdigt oavsett avsändare, mottagare, plattform eller innehåll. Nätneutralitet omfattar också transparensaspekter avseende bland annat operatörernas trafikhantering och avtal gentemot slutkunder".

Sedan 2016 finns det inom EU dessutom en förordning om nätneutralitet. Enligt förordningen ska internetoperatörerna hantera all internettrafik likvärdigt och användarna ska inte begränsas i vilka tjänster som får användas. En internetoperatör ska inte kunna favorisera vissa strömningstjänster, webbplatser eller sökmotorer genom att styra trafik dit. 

Nätneutraliteten är omdebatterad

Frågan om nätneutralitet har debatterats länge och den existerar inte överallt på internet. Vissa stater utövar till exempel censur genom att blockera innehåll. En risk med att nätneutraliteten går förlorad är att vi får det man kan likna vid "kabel-tv-internet", där man köper internet av sin leverantör men plötsligt är utan vissa tjänster för att leverantören kanske bråkar om priserna. Så sent som 2012 försökte Sveriges då största internetoperatör Telia ta extra betalt för användning av Skype i mobilnätet, men de backade från beslutet.

Att som mobiloperatör erbjuda vissa tjänster utan att det påverkar surfpotten kallas "zero-rating". Problemet med zero-rating är att det gynnar tjänsterna som är med i paketeringen samtidigt som det missgynnar konkurrenterna. Risken är att kunder väljer bort tjänster som inte är med i operatörens paketering. Frågan om huruvida zero-rating ska klassas som ett faktiskt brott mot nätneutraliteten eller inte har varit omdebatterat.

En annan frågeställning som debatterats är om det kan vara rimligt att internetoperatörerna tar mer betalt av den användare som ständigt belastar nätet med mer trafik än den som bara nyttjar sitt nät sporadiskt.

I USA infördes nätneutralitet år 2015 under president Barack Obamas ledning. Lagstiftarna ansåg då att bredbandsnät skulle ses som infrastruktur och därför falla under samma regler som telefonnäten. Efterträdaren Donald Trump rev dock upp beslutet 2018 varpå hans efterträdare president Joe Biden i sin tur meddelade 2023 att han avsåg att återinföra lagen igen.

Operatörer använder trafikstyrning

Nätneutralitet handlar inte bara om vilka tjänster som erbjuds utan också hur olika tjänster prioriteras i operatörernas nät. Genom så kallad "trafikstyrning" kan operatörer ge viss trafik högre prioritet än annan och det sker oftast utan att man som användare märker av det.

Trafikstyrning sker hela tiden och görs för att optimera utifrån vad de har för kapacitet. Till exempel har svenska mobiloperatörer prioriterat ned så kallad torrenttrafik i sina mobilnät. Torrents används för nedladdning och distribution av alla möjliga filtyper, men tekniken har framför allt gjort sig känd för användning inom illegal fildelning. Operatörer som nedprioriterar torrenttrafik gör inte det nödvändigtvis för att motverka illegal fildelning utan den sortens trafikstyrning görs ibland när kapaciteten i nätet är otillräcklig.