Hur många telefonnummer kan du komma ihåg? Tänk dig att du skulle behöva komma ihåg en ännu längre sifferkombination – bara för att kunna besöka en webbsida. DNS är systemet vi ska tacka för att vi slipper det.

1973 var totalt 40 datorer uppkopplade till nätverket som utvecklades till att bli internet. I dag har internet växt till att omfatta flera miljarder datorer. Alla dessa datorer har varsin så kallad IP-adress. Till exempel går IP-adressen 79.99.1.121 till Internetkunskaps webbserver, alltså den dator som Internetkunskaps webbplats ligger på. När du besöker internetkunskap.se i din webbläsare skickas texten och bilderna från den webbserverns IP-adress till din dators IP-adress.

Under internets barndom behövde användarna komma ihåg IP-adresserna till datorerna som de ville ansluta till. Det här var komplicerat och krävde långa listor med siffror för att man skulle kunna skicka meddelanden eller komma någonstans på webben. I takt med att universitet och andra instanser över hela världen ville koppla upp sig blev systemet allt mer ohållbart.

– Så länge internet var förhållandevis litet så var det ganska lätt att ha de här IP-adresserna nedskrivna. Men till slut blev det ohanterligt, säger Måns Jonasson, internetexpert på Internetstiftelsen.

1983 tog datavetaren Paul Mockapetris itu med problemet. Lösningen som han uppfann kallas DNS, Domain Name System – domännamnssystemet. Med DNS får bland annat webbservrar och e-postservrar lättihågkomliga domännamn, till exempel internetkunskap.se. Och precis som en telefonkatalog kopplar ihop personnamn med telefonnummer är DNS-systemet en slags översättningsbrygga som kopplar ihop domännamn med IP-adresser.

Så här funkar DNS

När du ska besöka en webbplats skriver du in platsens webbadress, till exempel internetkunskap.se. Din webbläsare skickar en förfrågan till din internetoperatörs DNS-server och frågar: vilken IP-adress pekar det här domännamnet till? Om din internetoperatörs DNS-server vet svaret skickar den tillbaka rätt IP-adress så att din dator vet vart den ska ansluta för att hämta Internetkunskaps webbsidor.

Men din internetoperatörs DNS-server har inte koll på alla domännamn. Om den inte vet vilken IP-adress internetkunskap.se pekar på, skickar den vidare frågan. För att veta vart den ska skicka frågan kontaktar den någon av internets rotservrar, som det finns tretton uppsättningar av utspridda runt om i världen. Rotservrarna har inte heller koll på alla domännamn men de har däremot koll på alla toppdomäner. Toppdomänen är det som står efter den sista punkten i ett domännamn, till exempel .se, .dk eller .com.

När du frågar vilken IP-adress som domännamnet internetkunskap.se hör till pekar rotservrarna mot toppdomänen .se. Och eftersom Internetstiftelsen ansvarar för toppdomänen .se pekar deras servrar vidare på den namnserver som hanterar domännamnet din dator frågar om. Din internetoperatörs DNS-server skickar därför vidare förfrågan till den namnservern och får tillbaka den rätta IP-adressen. Den rätta IP-adressen skickas tillbaka till din dator, som ett svar på den ursprungliga frågan, och du kommer till sidan du vill.

Din internetoperatörs DNS-server sparar sedan domännamnets IP-adress utifall en annan abonnent skulle ställa samma fråga inom kort igen. Det gör att DNS-servern kan lämna svaret ännu snabbare nästa gång. Din dator sparar också IP-adressen så att den inte behöver be om den på nytt varje gång du besöker samma webbplats.

Regler för domännamn lättades upp

Tillbaka till toppdomänen, alltså det som står sist i domännamnet. Världens länder har var sin toppdomän och i Sverige har vi .se. Vem som ansvarar för respektive toppdomän styrs av en organisation som heter ICANN, Internet Corporation for Assigned Names and Numbers och här i Sverige är det alltså Internetstiftelsen som ansvarar för toppdomänen .se. Under 1990-talet var man väldigt restriktiv med vem eller vilka som fick registrera .se-domäner, det krävdes registrerade varumärken, aktiebolag eller föreningar. Men sedan 2003 har reglerna lättats upp. Nu gäller att vem som helst kan skaffa sig vilket domännamn som helst under .se-domänen, så länge det är ledigt, inte strider mot lag eller gör intrång i annans rätt. Ett antal kategorier av domännamn är också spärrade eller reserverade av Internetstiftelsen, av historiska eller tekniska skäl.

Läs mer om villkor och regler för .se och .nu domäner på Internetstiftelsen.

Skulle det uppstå en konflikt, till exempel att någon anser att du inte har rätt till namnet, så kan det prövas i efterhand. På det här sättet skapas en motorväg rakt ut på internet, för allt ifrån företag och verksamheter till privatpersoner.

– Det här sättet har man valt för att underlätta processen och undvika att ha en stor juridisk apparat. Du kan registrera en domän och ha en webbsajt uppe inom en timme. Det skulle aldrig gå annars, säger Måns Jonasson, internetexpert på Internetstiftelsen.

Läs mer om tvistelösning för domäner på Internetstiftelsen.

Explosiv utveckling

Regelverket för olika länders toppdomäner varierar. I länder där man haft en liberal hållning när det kommer till registrering, som till exempel i Nederländerna, har man generellt sett också fler domäner per capita än vad vi har i Sverige. Nederländernas .nl är till exempel en av de största toppdomänerna för länder i hela världen.

Den explosiva utvecklingen i början berodde på att alla skulle ha ett domännamn, men ingen hade ett. Tillväxten som sker i dag är framför allt kopplad till att det startas nya företag och tjänster.

Måns Jonasson

När Internetstiftelsen grundades 1997 fanns runt 30 000 .se-domännamn och det speglade ganska väl hur stort – eller litet – det svenska internet var då. I dag finns över en miljon registrerade domännamn under .se och att ha ett eget domännamn är en självklarhet för de flesta företag.

– Att ha sitt eget hörn av internet har blivit en väldigt viktig del av identiteten. Den explosiva utvecklingen i början berodde på att alla skulle ha ett domännamn, men ingen hade ett. Tillväxten som sker i dag är framför allt kopplad till att det startas nya företag och tjänster, och att de är fler än dem som läggs ned. Det gäller även internationellt, säger Måns Jonasson.

Fram till år 2003 fungerade DNS bara med bokstäverna a till z, siffrorna 0 till 9 och bindestreck men numera går det att använda många andra tecken i sina domän. Exakt vilka som får användas bestämmer varje toppdomän. För .se gäller till exempel att domännamnen också kan innehålla å, ä, ö, ü och é och de nordiska språkens bokstäver. Dessutom kan man också använda alla bokstäver i de officiella svenska minoritetsspråken, alltså finska, tornedalsfinska, samiska, romani och jiddish.

Förutom länders egna toppdomäner finns också ett antal generiska toppdomäner, till exempel .com, .net och .org. 2013 öppnade ICANN möjligheten för vem som helst att ansöka om en egen toppdomän. En del storföretag och städer har till exempel registrerat sina egna toppdomäner. Ett exempel är Stockholm stad som har gått över till att ha sin information på .stockholm.

Hittills har intresset för de här egna toppdomänerna varit försiktigt. En förklaring kan vara att vi under flera decennier vant oss vid toppdomäner som .se, .no och .dk och att det i sin tur skapat trovärdighet för adresserna.

– Med alla internetbedrägerier har folk lärt sig att vara försiktiga, det gör att många har svårt att ta till sig de nya namnen. Det finns en tilltro till de etablerade toppdomänerna som man känner igen. Det är också ganska komplicerat och dyrt att driva en egen toppdomän, säger Måns Jonasson.

DNS-systemet lånade teknik från annan innovation

Ytterligare en smart aspekt med DNS-systemet är att det är så driftsäkert. Systemet bygger nämligen på en annan för internet avgörande innovation – det distribuerade nätverket. I stället för att hela internet förlitar sig på en gemensam databas finns DNS-informationen utspridd över världens DNS-servrar.

– DNS var smart för att man kom på att det var bättre att fördela informationen på fler ställen än att ha en enda katalog, vilket faktiskt hade varit ett logiskt beslut. Men man bestämde att ingen skulle sitta på all information. Distribuerade nätverk var en så banbrytande idé att det än i dag är få som bygger centraliserade nätverk, säger Måns Jonasson.

Tekniken innebär att en driftstörning hos din internetoperatör i värsta fall bara drabbar dig och de andra abonnenterna. För att minimera problemen har internetoperatörerna vanligtvis två DNS-servrar, så att de har en i reserv om den andra skulle få problem. På detta vis kan din dator alltid hitta rätt på internet utan att du behöver komma ihåg en enda IP-adress.

DNS förenklade vårt internet-liv dramatiskt eftersom det nu räckte med att skriva in adressen dit vi ville komma, i stället för sifferkombinationer. I dag har många webbläsare dessutom börjat ersätta adressfältet med en sökfunktion. I stället för att behöva skriva rätt adress i rutan behöver du ofta bara skriva några bokstäver eller ett ord för att få fram förslag.

Men, det är fortfarande tack vare Paul Mockapetris skapelse DNS som du vet var du hamnar.