Internet svämmar över av nyheter, propaganda, skämt och lögner. Hur vet man vad som är sant och vad som är falskt? Här är fem knep för att slippa bli lurad.
1. Vad vill avsändaren uppnå?
Fundera på syftet med det du läst eller sett. Varför nås du av informationen just nu? Vad vill avsändaren uppnå? Är det opinionsbildning, underhållning eller någon som vill tjäna pengar? Eller finns politiska motiv?
Försök att genrebestämma innehållet så att du vet vad det är för typ av information du tar del av.
Ta också en titt på webbplatsens Om-sida, om det finns någon, där brukar syftet framgå. Men se upp, för även den kan vara skriven för att förvilla. Ett tips är att söka på webbplatsens namn och se vad som sagts om den tidigare.
Ett känslomässigt eller värdeladdat språk är en varningssignal, liksom texter som verkar dåligt skrivna och bristfälligt översatta. Men tänk också på att dagens datorsystem blivit mycket bättre på att översätta texter än tidigare – det behöver inte märkas att en text är översatt från engelska av till exempel Google Translate eller med hjälp av generativ AI.
Många fejknyheter är vaga i sin utformning och saknar ofta viktiga detaljer som går att kolla upp, som till exempel var och när något ska ha hänt.
2. Lita inte på någon
En del gör det avsiktligt, men alla kan råka dela lögner och påhitt ibland. Även din bästa kompis. Så ta reda på var informationen ursprungligen kommer ifrån innan du delar vidare. Sök på nyheten och se i vilka andra sammanhang den förekommer och hur det pratas om den.
Läs alltid hela texten, inte bara rubriken, för att skaffa dig en uppfattning om vad som sägs i den.
Kolla också om källan baserar sina uppgifter på några andra källor och i så fall vilka. Är dessa tillförlitliga?
Läs alltid hela texten, inte bara rubriken, för att skaffa dig en uppfattning om vad som sägs i den.
Titt som tätt dyker gammal information upp i flödet igen. Kontrollera alltid när texten ursprungligen publicerades för att avgöra om den verkligen är relevant just nu.
Experten: "Viktigt att ta sig tid"
För en journalist ingår källkritik i själva arbetsuppgiften. Men det är viktigt för alla att ta sig tid att kolla upp uppgifter som florerar. Det menar Martin Schori som är utrikesredaktör på Aftonbladet.
– Demokrati förutsätter att vi gör val baserade på argument som stämmer med verkligheten. Om vi gör val baserade på en manipulerad världsbild faller hela idén, och dessutom kan det gynna extrema krafter.
3. Finns det kontaktuppgifter?
Kolla om det går att nå avsändaren med telefonnummer, e-post eller andra kontaktuppgifter på webbplatsen. Finns inga sådana kontaktuppgifter kan det vara läge att bli misstänksam.
Sök på skribenten, fotografen eller upphovsmannen och undersök vad denne har gjort tidigare. Verkar personen förekomma i trovärdiga sammanhang eller inte?
En sak till: Även fejksidor kan ha ganska utförliga kontaktsidor, så här är det viktigt att man använder sitt goda omdöme.
4. Undersök webbadress och kontonamn
Nuförtiden är det lätt att skapa en webbplats som ser proffsig ut. Det blir också allt enklare att fylla en falsk sajt med text som ser trovärdig ut. Att genomskåda en falsk webbplats är därför inte alltid lätt. Det är viktigt att titta efter detaljer och sedan göra en helhetsbedömning.
Ett sätt kan vara att leta efter stavfel i sidans webbadress. Falska adresser försöker ofta likna välkända företags och organisationers adresser för att lura dig, men kan innehålla extra tecken och medvetna stavfel. Ett exempel kan vara bokstäverna rn som i en adress liknar bokstaven m. Var också extra misstänksam om webbadressen består av siffror eller till synes slumpmässiga bokstäver.
Kunskap om domännamn hjälper dig avslöja falska webbplatser
För att bli bättre på att avslöja falska webbplatser är det bra att ha lite koll på hur en webbadress är konstruerad. Det viktigaste är att kunna känna igen den så kallade huvuddomänen.
Huvuddomänen är delen av webbadressen som står före det första ensamma snedstrecket i en webbadress. När du läser den här artikeln är huvuddomänen i webbläsarens adressfält internetkunskap.se, och om du går in på Facebook är huvuddomänen facebook.com.
Det är huvuddomänen som webbplatsens ägare registrerar (köper). Ett vanligt sätt att luras med falska webbplatser är att ha en huvuddomän som har en snarlik men lite annorlunda stavning, till exempel poiisen.se i stället för polisen.se.
Du behöver också veta att huvuddomänen alltid avslutas med en toppdomän. Varje land har sin toppdomän. Till exempel har Sverige toppdomänen .se, Danmark har .dk och Finland har .fi. Utöver länders egna toppdomäner finns det också flera andra toppdomäner, till exempel .com, .net, .online och .info. Idag finns över 1 500 olika toppdomäner.
Om man vill efterlikna en betrodd webbplats är det därför fullt möjligt att använda samma namn som den webbplatsen men med en annan toppdomän. Var därför extra misstänksam om webbadressen använder en toppdomän som du inte känner igen.
Det är också viktigt att tänka på att den som äger en huvuddomän kan lägga till en eller flera så kallade subdomäner i adressen. Subdomäner står alltid före huvuddomänen, och kan vara vad som helst. Om en bedragare äger en huvuddomän som heter verifiedsecurity.net kan den alltså enkelt skapa en subdomän som heter facebook och presentera adressen som facebook.verifiedsecurity.net. Det är då lätt att tro att man hamnat på webbplatsen för det riktiga facebook, men i själva verket är man på webbplatsen kontosupport, som tillhör någon annan.
På sociala medier finns det ytterligare några saker man bör vara vaksam på. Ett varningstecken är om ett konto är väldigt nytt, har få följare, ett konstigt användarnamn eller en märklig profilbild. Allt detta kan vara tecken på att det inte finns någon riktig person bakom kontot och att det används för att förvirra eller sprida falsk information.
Precis som för webbplatser finns det också bedragare som försöker skapa falska kopior av riktiga konton, till exempel genom att låtsas vara kända personer. Två kontonamn kan inte vara exakt likadana, så ett falskt konto försöker ofta likna det riktiga, men till exempel lägga till en extra bokstav eller ord.
På många sociala medier kan kända personer och organisationer verifiera sitt konto genom att identifiera sig hos plattformens ägare. Dessa konton brukar ha en markör som syns bredvid användarnamnet, ofta i form av en blå ruta eller bock. Saknas en sådan markör är det en bra idé att vara lite extra vaksam. Men en verifiering betyder tyvärr inte automatiskt att kontot är äkta. Flera sociala medier, till exempel X (Twitter) och Instagram har kopplat verifieringen till ett betalabonnemang. Det har därför blivit lättare att skaffa sig en blå verifiering och därmed också lättare för den som vill sprida desinformation.
5. Bildgoogla
Är du säker på att bilden verkligen visar det som den påstås visa? Bilder kan lätt manipuleras eller användas i helt andra sammanhang än de ursprungligen är tagna för. Är du till exempel säker på att den där demonstrationen som bilden visar verkligen inträffade i Malmö 2017 och inte i Ohio 2015?
Tänk också på att dagens AI-teknik har gjort det mycket enkelt att skapa falska bilder som ändå kan se mycket trovärdiga ut.
Ett tips är att göra en omvänd bildsökning på Google, eller någon annan liknande tjänst, för att se om bilden förekommer i några andra sammanhang. Om det är en video kan du göra en skärmdump från videon och söka på den genom en omvänd bildsökning.
Experten: "Människor har väldigt färdiga åsikter"
George Strachal är universitetslektor och undervisar i källkritik på internet på Journalisthögskolan i Stockholm. Enligt honom är det bra att börja med att fundera på ens egen reaktion när man läser något på nätet.
Stämmer det du läser överens med något du redan håller med om? Faller det in under något du betraktar som självklart eller som sunt förnuft? Det är en varningssignal i sig, menar George Strachal.
– Många människor har väldigt färdiga åsikter och förklaringar till saker och "vet" hur allt ska lösas. Men sätter man sig in i saker på djupet ser man att allt inte är svart eller vitt. Ju mer man kan desto gråare blir det.
