Ett nätverk av datorer som skulle kunna kommunicera med varandra om fienden saboterade telefonnätet. Så sådde uppfinningen från ”kalla kriget” fröet till internet – och förändrade världen för alltid.
I dag förväntar vi oss att ha tillgång till internet överallt – inte bara i hemmet. Vi vill kunna läsa produktrecensioner när vi står i butiken, strömma vår favoritmusik på löprundan och se på film när vi åker tåg. Att plötsligt sakna tillgång till internet kan kännas frustrerande och det är svårt att föreställa sig en värld utan det. Men har du någon gång funderat över vad internet egentligen är och varifrån det kommer?
Vad är internet?
Internet är världens största datornätverk, ett nätverk av nätverk. I våra hem har vi små hemnätverk som kopplar ihop våra datorer, mobiltelefoner, surfplattor och numera också en rad olika smarta prylar. Den sammanlänkningen sker med hjälp av routrar, som fungerar som en slags knutpunkt i både ditt nätverk och till andra. Via din router kopplas ditt hemnätverk ihop med din internetoperatörs nätverk.
Internetoperatörernas nätverk sammankopplas i sin tur ihop med andra internetoperatörers nätverk via större och kraftfullare routrar. Resultatet är en mängd sammanlänkade nätverk som låter våra uppkopplade enheter kommunicera med varandra oavsett var i världen vi befinner oss.
Jag tror inte att man kan överskatta hem-pc-reformen och vad den betydde för utvecklingen i Sverige.
Måns Jonasson
För många är kanske detta globala nätverk synonymt med webben, World Wide Web. Men webben är faktiskt bara en av alla de tjänster som finns på internet, och faktiskt till och med en förhållandevis ny sådan. Andra tjänster som förlitar sig till internet för att fungera är till exempel mejlprogram, internettelefoni, IP-TV och fildelning.
Unik reform banar väg för internet i Sverige
Internet kommer till Sverige under 1980-talet och slår igenom på allvar tio år senare. Det är då den breda allmänheten får tillgång till mejl och kan börja surfa på webben. Under 90-talet tar datorn också klivet från arbetsplatserna in i de svenska hemmen. Allt fler svenskar skaffar sin första hemdator, med internetuppkoppling via det fasta telefonnätet.
Priskonkurrensen och den ökade försäljningen har fått ned datorpriserna till en överkomlig nivå. Men en avgörande anledning är också hem-pc-reformen. Syftet är att höja den digitala kompetensen i Sverige och reformen innebär att arbetsgivare nu kan erbjuda sina anställda att låna eller hyra en dator utan att förmånsbeskattas. Det blir en succé. Hem-pc-reformen ledder till att en miljon svenskar får dator i hemmet.
– Jag tror inte att man kan överskatta hem-pc-reformen och vad den betydde för utvecklingen i Sverige. Att många vanliga svenskar plötsligt hade råd med en bra dator med internetuppkoppling var enormt viktigt. Och att regeringen tidigt investerade i landets nätverksutbyggnad gjorde att internet tog fart i Sverige, säger Måns Jonasson, internetexpert på Internetstiftelsen.
Läs mer om hem-pc-reformen på Internetmuseum.
Och fart tar det. Svenska folket omfamnar alla möjligheter som internet lanserar. Postorderkataloger byts snabbt ut mot nätbutiker och semestervykorten förvandlas till digitala mejlhälsningar.
Samtidigt finns här en stark grogrund i den unga generation svenskar, uppväxta på 1980-talet. Många har redan nosat på datorernas möjligheter genom till exempel hemdatorn Commodore 64 och börjat bygga en datorkultur i Sverige. Det blir också en pusselbit för hur utvecklingen i Sverige kommer att se ut.
– När internet väl började växa på 1990-talet så fanns det en hel generation datanördar som var i precis rätt ålder och hade precis rätt bakgrundskunskap från barndomen för att utvecklingen skulle accelerera. Jag tror vi hade en magisk brygd av hackers, dataspelskodare och många andra datorkunniga samtidigt som reformen hade gjort att svenskarna kunnat skaffa bra utrustning hemma, säger Måns Jonasson.
1990-talet blev på så sätt decenniet då de svenska hemmen kopplades upp mot internet. Men då har nätet faktiskt redan funnits i flera decennier.
Internet föds ur “Kalla kriget”
Idén till det som ska komma att lägga grunden dagens internet föds redan på 1960-talet. Då jobbar den amerikanske psykologen och datorforskaren Joseph Licklider hos försvarsmyndigheten ARPA, Advanced Research Projects Agency. Tillsammans med sina kollegor utvecklar Licklider Arpanet som senare mynnar ut i det vi i dag kallar internet.
När internet väl började växa på 1990-talet så fanns det en hel generation datanördar som var i precis rätt ålder och hade precis rätt bakgrundskunskap från barndomen för att utvecklingen skulle accelerera.
Måns Jonasson
Det smarta med Arpanet är den decentraliserade modellen som nätverket bygger på. Med Arpanet kommunicerar inte alla datorer via en gemensam centraldator eller via ett och samma nav. På så vis byggs Arpanet utan någon kritisk punkt som är avgörande för att nätverket ska fungera.
Och just driftsäker kommunikation står väldigt högt på agendan för ARPA. Det ”Kalla kriget” mellan USA och Sovjetunionen pågår för fullt och med det finns en ständig beredskap utifall någon av stormakterna skulle starta ett kärnvapenkrig. Det gör att de båda fienderna skissar på var sitt decentraliserat kommunikationssystem, för att stå beredda med om telefonsystemet skulle saboteras. Om konflikten skulle komma att eskalera till ett fullskaligt krig är fungerande kommunikation helt avgörande.
Medan Sovjetunionens nätverk går i graven fortsätter Arpanet att utvecklas. 1969 skickas det första meddelandet via Arpanet när en forskargrupp vid UCLA, University of California, försöker logga in på en dator vid Stanford. Tanken är att skriva “LOGIN” men servern kraschar. Arpanets första skickade meddelande består i stället av två bokstäver – “L” och “O”.
Läs mer om Arpanet på Internetmuseum.
Universiteten driver på utvecklingen av internet
Två år senare, 1971, skickas det allra första e-postmeddelandet över Arpanet. Det går visserligen mellan två datorer som står bredvid varandra, men visar ändå vilka möjligheter som står för dörren.
Dessa möjligheter uppmärksammas inte minst av de amerikanska universiteten, som under början av 1970-talet driver på utvecklingen. Under de efterföljande åren ansluter allt fler universitet, forskningsanstalter och laboratorier.
– Utan universiteten hade Arpanet nog stannat vid en militär testinstallation och aldrig blivit så mycket mer. Sedan tog det förstås ett antal år innan det blev riktigt många datorer i nätverket, berättar Måns Jonasson, internetexpert vid Internetstiftelsen.
1973 har sammanlagt 40 datorer kopplats upp i nätet. Nu växer nätverket också utanför de amerikanska gränserna när även ett norskt forskningscentrum, NORSAR, kopplar upp en dator mot Arpanet. Samma år kopplar även Storbritannien upp sin första dator till nätverket.
Läs mer om när Arpanet blir internationellt och börjar kallas internet på Internetmuseum.
Principen som Arpanet använde för att skicka data är densamma som internet använder än i dag. Oavsett om datan utgörs av texter, bilder eller filmer skickas den uppdelad i så kallade paket. De här paketen skickas från avsändare till mottagare utan att de involverade datorerna behöver ha någon direktkontakt med varandra. Paketen skickas i stället från router till router, och i rätt riktning, tills att de till slut når sitt mål. Det smarta med detta är att paketen kan ta olika vägar. Om det blir ett avbrott någonstans på internet tar paketen bara en annan väg.
Så hittar datorn rätt när du surfar
Tänk om du var tvungen att komma ihåg långa sifferkombinationer för att surfa på nätet? Tack vare domännamnssystemet, DNS, slipper du det.
Så funkar internet – tekniken bakom
Ett nätverk som bygger på denna princip kallas ett distribuerat nätverk. Arpanet var just ett sådant. Det är också den principen som i kombination med uppfinningarna IP, Internet Protocol, och TCP, Transmission Control Protocol, utgör det som blev vårt moderna internet.
IP- och TCP-protokollen uppfanns av amerikanerna Vint Cerf och Bob Kahn. De här protokollen fungerar som regelböcker för hur datorerna på internet ska kommunicera med varandra. Sådana protokoll behövs för att datorer och mjukvaror från olika tillverkare och utvecklare ska fungera med varandra. IP-protokollet standardiserar exempelvis att alla internetanslutna datorer ska ha en egen IP-adress.
En IP-adress fyller ungefär samma funktion för din dator som telefonnumret gör för din telefon. För att du ska kunna ringa dina vänner måste du kunna deras telefonnummer. För att era datorer ska kunna kommunicera med varandra måste de känna till varandras IP-adresser.
Det andra protokollet, TCP, säkerställer i sin tur att paketen som era datorer skickar kommer fram. Om du till exempel vill skicka en bild över internet skickar du inte bildfilen i sin helhet. Din dator delar först upp bildfilen i flera paket och skickar sedan paketen till din väns dators IP-adress.
TCP-protokollet ser till att din dator numrerar alla paket så att din väns dator kan pussla ihop bildfilen igen. Paketen skickas ut i en ström och kan sedan ta olika vägar på internet – trots att de ska till samma mottagare. Och eftersom paketen är numrerade spelar det ingen roll ifall paketen kommer fram i fel ordning eller rent av behöver skickas om.
Samma teknik används fortfarande
IP-protokollet ser alltså till att internets datorer vet hur de ska adressera varandra och TCP-protokollet ser till att paketen kommer fram. Arpanet standardiserades kring dessa två protokoll 1983, som därför ses som internets födelseår.
– Rent krasst så är det IP- och TCP-protokollen som är internet. Det har kommit små uppdateringar men i princip är det samma sak vi använder än i dag, fortsätter Måns Jonasson.
En sådan uppdatering är övergången till en ny version av IP-protokollet. Eftersom dagens version, IPv4, bara räcker till 4,3 miljarder IP-adresser håller man på att ersätta den med nya och längre versionen IPv6. I och med att alla enheter som ansluts direkt till internet behöver en unik IP-adress skulle det annars uppstå en brist på IP-adresser.
Iphonen fick nätanvändandet att explodera
Internet är i dag en så central del av våra liv att det är få människor som klarar sig utan att vara uppkopplade. Det mesta vi gör är på ett eller annat sätt kopplat till nätet, oavsett om det handlar att betala med kreditkort i mataffären, streama favoritserien eller swisha grannen för de begagnade stolarna.
Och det var när internet flyttade in i våra mobiler som vi tog det stora klivet in i dagens ständigt uppkopplade vardag, framför allt med lanseringen av Iphone. När den lanserades i Sverige 2008 började svenskarna att börja bära med sig internet i fickan.
– Det fanns mobiler som kunde använda internet före Iphone, men det var i och med den som vi på riktigt kunde börja använda nätet via mobilen. I dag lägger vi fyra, fem gånger så mycket tid på internet jämfört med hur det såg ut före Iphone-lanseringen.
Med möjligheterna som våra smartphones har inneburit så har också de tjänster som i dag är självklara växt fram. Samtidigt har tjänsterna i sig fått nätanvändningen att öka ännu mer. Före smartphonen lyssnade vi på musik i en MP3-spelare, köpte bussbiljetter av chauffören och betalade parkeringen i parkeringsautomaten. I dag förlitar vi oss på appar och mobilnäten för att strömma musik och betala allt från biljetter till parkeringsavgifter.
– Uber, Spotify, Instagram, TikTok, kartappar – inget av det här skulle finnas om det inte vore för att du kan vara på språng med tjänsterna. Det har drivit fram användningen och helt nya användningsområden, säger Måns Jonasson, internetexpert på Internetstiftelsen.
Under ytan har internet förändrat samhället i grunden. Utan internet fungerar till exempel inte betalningslösningarna som vi är vana vid. Stora delar av samhällets styrsystem för energi, värme, vatten och trafik är också uppkopplade. Idén som en gång i tiden började som ett nätverk att lita på i krigstider har alltså utvecklats till något som sammanlänkar allt och alla.
Ingen vet längre hur stort internet är eller vad som väntar för internet i framtiden. Bara att det är i ständig utveckling.
Läs mer om hur när internet flyttade in i våra mobiler och mobilsurfandets födelse på Internetmuseum.
Fakta – viktiga ord och begrepp
Arpanet
Det nätverk som skapades av försvarsmyndigheten ARPA, Advanced Research Projects Agency, för att säkerställa att USA hade ett alternativt kommunikationssätt om dåvarande Sovjet skulle sabotera telefonnätet. Nätverkets principer och innovationer ligger till grund för dagens internet. Läs mer om Arpanet på Internetmuseum.
Internet
Ett globalt nätverk av nätverk som består av datorer och andra enheter som har kopplats ihop med varandra, både lokalt och regionalt. På nätverket finns en rad olika tjänster som till exempel World Wide Web, e-post, fildelning och internettelefoni.
IP-adress
Internetprotokollet (IP) uppfanns av amerikanerna Vint Cerf och Robert Kahn och standardiserade hur datorerna skulle kommunicera med varandra. Likt principen med telefonnummer som går till en specifik telefon gör Internetprotokollet till exempel att alla internetanslutna datorer en egen IP-adress. De flesta IP-adresser bygger på protokollet IPv4 , Internet Protocol version 4, och uttrycks som decimala tal grupperade i fyra grupper åtskilda av punkter. Denna standard har också kompletterats med protokollet IPv6, Internet Protocol version 6, som skapats för att antalet möjliga adresser genom IPv4 inte kommer att räcka till. IPv6-adresser uttrycks som decimala tal grupperade i åtta grupper om fyra tecken. IPv6-adresser är 128 bitar långa medan IPv4-adresser är 32 bitar långa.
Protokoll
Ett protokoll är ett slags regelverk som används för att två datorer ska kunna förstå varandra på samma premisser. Att de pratar med varandra på samma språk.
TCP
Transmission Control Protocol. Ytterligare ett protokoll som Vint Cerf och Robert Kahn ligger bakom. Protokollet säkrar att den data vi skickar på internet faktiskt kommer fram. Principen går ut på att om du vill skicka en bild till någon annan så skickar din dator inte bildfilen i sin helhet. I stället delar den först upp bildfilen i flera små så kallade paket. Datorn skickar sedan paketen till den mottagande datorns IP-adress. TCP numrerar alla paket så att mottagarens dator kan pussla ihop bildfilen igen. Paketen skickas ut i en ström och kan sedan ta vilken väg de vill – trots att de ska till samma mottagare. Din dator vet inte vilken väg paketen kommer att ta och den mottagande datorn vet inte vilken väg paketen har tagit. Den mottagande datorn kan också hålla reda på att den saknar ett visst paket för att bygga ihop bilden – och då be om att få just det paketet skickat igen, i stället för att hela bilden ska behöva återsändas.
