Källkritik har funnits länge, men vi varken kan eller hinner vara källkritiska mot allting hela tiden. Därför måste vi komplettera med källtillit – att välja ut källor vi rimligen kan lita på.

Begreppet källkritik har man använt i det svenska språket åtminstone sedan 1889 enligt Svenska Akademins Ordböcker. Det besläktade ordet källtillit dök upp först 2018, men är ett viktigt komplement till källkritiken.

Källtillit förenklar vardagen

Olof Sundin, professor i biblioteks- och informationsvetenskap, var en av de allra första som använde ordet källtillit. När han forskade på skolor runt om i landet upptäckte han behovet av ett förhållningssätt som kompletterar den vanliga källkritiken.

– Ibland stöter vi på situationer där en lärare säger till en elev att "du ska inte lita på något – du ska inte lita på det jag säger heller". Då lämnar man eleverna i sticket kan jag tycka. Istället måste man börja tala om rimlighet, säger Olof Sundin.

Han fortsätter:

– Hela vår vardag, i skolan, i yrkeslivet, på fritiden, bygger på att vi tar del av kunskap i andra hand. Vi kan inte göra egna undersökningar om allting. Därför måste vi hitta källor som det är rimligt att lita på.

Källtillit handlar om bedömningskriterier

Källtillit handlar inte om att bara välja ut en källa och sedan blint tro på den. Källor kan ha fel och kunskap kan utvecklas och förändras. Istället handlar källtillit om bedömningskriterier. Det handlar om vilka grundläggande krav man kan ställa på en källa för att lita på vad den påstår.

– Källtillit handlar om att ha en rimlig tillit till att det man läser i vissa källor är sant. Samtidigt måste man ha en förståelse för att kunskap utvecklas och förändras. Det vi menar är sant idag behöver inte nödvändigtvis vara det imorgon. Men vi behöver ha tillit till de här kunskapsproducerande institutionerna och deras processer, säger Olof Sundin.

Behovet av källtillit har vuxit i takt med att internet och digitaliseringen gjort tillgången på information allt större. I ett ständigt informationsflöde kan vi helt enkelt inte källgranska varje sak vi ser.

– Tidigare fanns ett antal ”monopol” på vad kunskap är. Skolan är ett exempel. Men så ser det inte längre ut. Information befinner sig på en marknad där vår uppmärksamhet är valutan. Sociala medier och sökmotorer är genom sina algoritmer tekniker som förstärker detta, säger Olof Sundin.

Alla måste välja vilka källor de ska lita på

Också Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi och ledamot i Svenska Akademien, menar att internet ändrat spelplanen för information.

– Vi befinner oss i en ny informationssituation. Idag är antalet källor i stort sett obegränsat och valet mellan dem faller på individen. Alla kan – alla måste! – välja vem de ska lita på. Det är svårt, även om man försöker göra det på ett aktivt sätt. Vi har en benägenhet att gå på känslor, falla för bekräftelse-bias och så vidare, säger Åsa Wikforss.

Att det finns många olika källor är i sak inte något dåligt. Internet har gjort information betydligt mer tillgänglig för människor.

– Förhoppningen på internet var ju att kunskap skulle demokratiseras, att det skulle bli lättare för folk att ta reda på saker. Så har det ju blivit. Man behöver inte längre ha ett dyrt uppslagsverk, till exempel, säger Åsa Wikforss.

Utmaningen har istället blivit förmågan att kunna värdera påståenden och källor i förhållande till varandra.

– Vi kan hitta saker som vi aldrig hade kunnat hitta tidigare. Men har man inte bakgrundskunskapen för att kunna värdera och tolka så står man sig ganska slätt. Och då är risken stor att man hamnar på det felaktiga, på det ytliga, säger Åsa Wikforss.

Två sätt att värdera ett påstående

Man kan bedöma ett påstående utifrån två olika grunder. Antingen är du själv påläst i ämnet och har tillräckligt mycket kunskap för att avgöra om det stämmer eller inte. Men för de flesta av oss är antalet ämnesområden där vi har den typen av fackkunskaper inte många. Särskilt i förhållande till alla de ämnesområden vi behöver förhålla oss till.

När vi inte har tillräckligt mycket ämneskunskap för att kunna göra en bedömning av ett påstående är det istället källan som man måste värdera – för att hitta ett antal källor som man känner att man kan lita på.

– Den som tvivlar på precis allt är inte en kritiskt tänkande person, utan en konspirationsteoretiker. Vi är beroende av andra människors kunskap, säger Åsa Wikforss.

Processer för hur kunskap sprids och prövas

Källtillit handlar alltså om att hitta institutioner som har en metod för att värdera påståenden. Begreppet tar sin utgångspunkt i beprövade processer för hur man skapar ny kunskap eller sprider den vidare. 

Ett exempel på det är den vetenskapliga metoden, där forskare granskar varandras resultat i en så kallad peer review. Ett annat exempel är kravet på att man ska kunna upprepa – replikera – forskningsresultat och få samma resultat. Inom journalistiken finns systemet med ansvariga utgivare och det pressetiska systemet. Det senare omfattar de yrkesetiska reglerna och Mediernas Etiknämnd med Medieombudsmannen.

Åsa Wikforss menar att det finns flera viktiga kriterium när man granskar en organisation för källtillit. Ett krav är att den är transparent med sina arbetsmetoder. Ett annat är att man är tydlig med vilka källor man bygger sina utsagor på. Det senare är särskilt viktigt när källan inte är akademisk forskning, utan uppgifter som man fört fram i en artikel i en tidning eller på en blogg.

Desinformationskampanjer ökar behovet av källtillit

Men vi behöver källtillit inte bara på grund av ett allt större informationsutbud. En annan viktig faktor är enligt Åsa Wikforss medvetna desinformationskampanjer som riktar sig mot till exempel traditionella medier eller forskningsinstitutioner.

– Vi ser bland annat hur tvivel är en av vetenskapsmotståndarnas favoritstrategier. Den går inte ut på att direkt argumentera mot forskningsresultat, målet är istället att få folk att tvivla på forskare som källa. Som till exempel att ”klimatforskare drivs av att införa socialism och stoppa kapitalismen”, säger Åsa Wikforss.

Om du vill läsa mer om vad en desinformationskampanj är kan du läsa artikeln Så genomför främmande makt informationspåverkan mot Sverige här på Internetkunskap.

Ständig källkritik är inte möjlig

En annan utmaning med källkritik är att det är tidskrävande om man ska utföra det ordentligt för varje faktapåstående man tar del av. Att ta sig igenom en nyhetssändning på tv eller dagens inlägg i sociala medier skulle då bli ett heltidsarbete.

– Ska vi hela tiden, i varje enskild situation bedriva en avancerad källkritik enligt konstens alla regler kommer vi ingenstans. Där blir källtilliten en avlastning i vardagen, säger Olof Sundin.

Både Olof Sundin och Åsa Wikforss ser källtillit som något av en gemensam övning, där man tillsammans diskuterar vad som är kunskap och hur ny kunskap skapas. Sedan låter man de resonemangen ligga till grund när man värderar olika källor.

– Prata med varandra om vilka metoder som olika källor bygger på, om vad som skiljer en nyhetsartikel från en opinionsartikel. Prata om vad statistik är och hur den kan tolkas. Diskutera förutsättningarna som kunskapsproducerande institutioner verkar under, säger Olof Sundin.