Många föräldrar söker tips och kunskap om hur de kan bli ett stöd och mer delaktiga i sina barns skärmvardag. Docent Elza Dunkels tycker att vi ska tänka bort det digitala – och bara vara föräldrar. 
– All den här skräcken som målas upp är att bakbinda föräldrar, säger hon.

Den här utvecklingen har skapat unika möjligheter, men också nya utmaningar för föräldrar. Inte minst gällande hur vi guidar våra barn och blir de vuxna förebilder som unga behöver även i den digitala verkligheten. Råden i medierna är många och ibland både tvetydiga och alarmistiska.  

Gå tillbaka till dina grundvärderingar 

Elza Dunkels är docent i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet och har både forskat och skrivit böcker kring ungas närvaro på nätet. Hon tror att just medierapporteringen kring ungas nätnärvaro och debatten om skärmtid har skapat en ännu större osäkerhet hos föräldrar, snarare än att bygga upp dem i sitt föräldraskap. Inte minst för att begreppet skärmtid har blivit ett samlingsnamn för allt vi gör på nätet i stället för att se alla vitt skilda aktiviteter. Det gör att tiden de unga spenderar tillsammans med sin skärm ofta värderas annorlunda jämfört med andra av barnens aktiviteter, konstaterar Elza Dunkels.

– All den här skräcken som målas upp riskerar att bakbinda föräldrar. De tror att de måste vända sig till en expert för att veta hur de ska vara förälder. Det här är ett helt område där föräldrar har gjorts inkompetenta.

Lösningen tror hon i stället är att gå tillbaka till sina grundvärderingar som förälder och se på nätnärvaron precis som vilken del av ungas liv som helst. Med det som utgångsläge går det att se på barnens skärmnärvaro med samma ögon som man använder dagligen som förälder. Få skulle till exempel avsluta dagen med att gå igenom sitt barns ryggsäck när hen somnat. Men när det kommer till digitala aktiviteter diskuterar vi inte sällan om vi ska ha barnens lösenord till olika konton eller ej.

När jag pratar om de här sakerna med föräldrar märker jag att det händer något i dem. De får ett mandat igen och inser: Ja just det, det är jag som är föräldern, inte medierna där jag har läst det där "hemska".  

Elza Dunkels

Kan bli gemensamt projekt 

En utmaning som barn precis som vuxna upplever är rädslan att vi ska missa saker när vi är nedkopplade. Vad gör mina vänner just nu? Går jag miste om något för att jag inte är ute på mina sociala medier? Har min youtuber-favorit precis postat en video som alla andra kollar på eller pågår det ett spännande online-spel som jag missar medan jag äter middag med mina föräldrar?

FOMO, fear of missing out, är en stress som alltså bygger på en känsla av att vi förlorar något som vi kanske egentligen aldrig har haft. Och just att den här känslan är något vi delar med barnen tycker Elza Dunkels gör det särskilt lämpligt att resonera kring tillsammans. Här kämpar vi föräldrar ofta med det dåliga samvetet över att säga en sak men göra en annan. Att vårt eget ständiga skrollande i mobilen gör oss till dåliga förebilder som föräldrar. Lösningen kan vara att diskutera beteendet – tillsammans med sina barn.

– Det är ett perfekt gemensamt projekt. Många vuxna skulle vilja skrolla lite mindre i sociala flöden, ändra sitt beteende och behöver tips och råd. Det saknas inte saker att prata om så varför inte göra det med sina barn? Vi är ju i samma sits oavsett ålder, säger hon.

Tänk bort det digitala  

Ett annat dilemma för många föräldrar är att man har svårt att ta sig in i sina barns skärmvardag. De flesta föräldrar har växt in i den digitala utvecklingen medan våra barn har fötts rakt in i den. Det kan göra att det är svårt för vuxna, både att förstå tekniken och varför vissa saker engagerar ens barn. Och ju äldre barnen blir, desto färre föräldrar känner sig insatta i sina barns digitala liv, var rapporten Barnen och internet.

Elza Dunkels rekommenderar att se på skärmaktiviteterna precis som vi gör med andra intressen. Då kan steget in i den digitala världen bli betydligt enklare att ta.

– Hur skulle jag reagera om min treåring satt och la pussel så här länge? Då kanske jag till och med hade satt mig och varit med. Det kan man göra här också. Fråga ditt barn vad hen gör. Kanske kan du också skaffa ett konto på samma spel eller app.

Svårt att värja sig mot högljudda råd 

Det finns förklaringar till att många föräldrar känner sig vilsna i dag, tror Elza Dunkels. Den ideella föreningen Mind, som arbetar för att motverka psykisk ohälsa, konstaterar till exempel i sin rapport "Mår unga sämre i en digital värld" att den offentliga debatten kring ungas digitala aktiviteter ibland präglats av alarmism. Många ytterligheter i tolkningen av forskning har dessutom fått utrymme i medierna. Rädslan för att ha hanterat våra barns skärmliv annorlunda än den mest högljudda expertisen – om den senare i livet skulle visa sig vara rätt – blir stor. Vi vill helt enkelt inte trampa fel, tror Dunkels.

– Jag vill gärna skylla den dåliga situationen på all den här skräckrapporteringen. Den är väldigt svår att värja sig mot som förälder. Vi vill ju våra barn det absolut bästa.

Men finns det då inga faror bakom och med skärmarna? Är det verkligen bara skräckrapportering utan grund alls? Självklart inte. Men vi behöver hantera farorna på ett annat sätt, menar Dunkels. Precis som i livet utanför skärmarna så finns det saker som kan skada våra barn i det digitala. Men det går också att angripa vår oro och farorna på samma sätt som vi gör vanligtvis, tror Dunkels. Vi gör rimlighetsbedömningar utanför det digitala livet hela tiden. Vi vet att det finns enorma risker i trafiken eller i skolan, men eftersom vi är så medvetna om det så gör vi det bästa av situationen.

– Det är något helt annat som behövs – som förälder behöver vi ge våra barn motståndskraft mot risker generellt. Vi måste stärka barnets självkänsla. Att få dem att förstå att de är egna individer med egen vilja eller att ingen ska ta på dem utan deras medgivande. Det är de sakerna som är centrala, säger Elza Dunkels.

Se till att finnas där som vuxen 

Felet många kan göra, tror hon, handlar om att föräldrar ofta tror att de måste känna till vilka faror som finns för att kunna skydda barnen. I stället är det viktigt att barnen vet att de alltid kan gå till sina vuxna och be om råd.

– Var tydlig med att händer det något så finns du där som förälder och att du som vuxen har varit med om massor av saker. Sedan tycker jag inte att man som förälder behöver oro sig så mycket för varje fruktansvärd detalj, även om det ofta är så medierapporteringen ser ut, säger Elza Dunkels.