De flesta småbarnsföräldrar har låtit plattan hålla barnen sällskap medan de själva lagar maten, eller satt på ett klipp för att lugna ett gråtande barn. Och direkt efteråt känt sig som en dålig förälder. Men vad säger forskningen egentligen – och när blir skärmen ett verkligt problem?

Det finns rekommendationer om hur mycket skärmtid små barn bör ha. Forskningen visar också att för mycket tid framför en skärm skulle kunna påverka sådant som sömn, språkutveckling och socialt samspel. Men exakt hur sambandet ser ut är fortfarande inte helt utrett.

Samtidigt är skärmar en naturlig del av många familjers vardagsliv, för både vuxna och barn. Skärmarna används för att hålla kontakten med släktingar, lära sig nya saker, spela eller bara för att få några minuters andrum när livet ska gå ihop.

Frågan är därför inte bara hur länge små barn ska få använda skärmar, utan också hur, när och varför. När blir skärmen ett problem – och när är den bara en del av vardagen?

Vad säger forskningen om skärmar och de minsta barnen?

För de allra yngsta barnen handlar utveckling framför allt om sådant som lek, rörelse, samtal och närhet till trygga vuxna. Forskningen tyder på att barn under två år verkar ha begränsad nytta av skärmar för sin utveckling jämfört med aktiviteter där de får samspela med andra människor.

Sissela Nutley är hjärnforskare och författare till boken Distraherad – hjärnan, skärmen och krafterna bakom. Hon förklarar att små barn har svårt att förstå och tolka det som händer på en skärm på egen hand.

– De yngsta barnen har svårt att förstå det de upplever via en tvådimensionell yta. De behöver en engagerad vuxen som sitter bredvid och översätter det som sker på skärmen för att det ska bli någonting bra av det. Tyvärr är det oftast inte så skärmarna används, säger hon.

Det betyder inte att skärmarna i sig är farliga. Att videosamtala med morföräldrarna, titta på bilder tillsammans eller använda åldersanpassat innehåll tillsammans med en vuxen kan vara positiva upplevelser. Det viktigaste enligt Sissela Nutley är att barnet inte lämnas helt ensamt med skärmen, utan att den istället blir en del av ett samspel.

Folkhälsomyndigheten lyfter att barn som använder mycket skärm ibland också har sämre sömn, mindre fysisk aktivitet och färre tillfällen till socialt samspel. Men forskningen pekar på att problemen ofta handlar mindre om själva skärmen och mer om det som riskerar att trängas undan.

Små barn behöver varje dag få röra på sig, leka, utforska sin omgivning och umgås med andra människor. När skärmen tar för stor plats i vardagen kan det bli mindre tid för sådant som är viktigt för deras utveckling. Därför handlar rekommendationerna för de yngsta barnen främst om att skapa utrymme för det som barn behöver mest – inte om att skärmar i sig skulle vara skadliga.

Några minuter här och där är ingen fara

Många föräldrar har svårt att få ihop vardagen. De ska laga mat, ta hand om tvätten, ringa det viktiga samtalet. Är det verkligen så farligt att använda skärmen som avlastning ibland? Nej, menar Siri Helle som är psykolog och författare. Ditt barns hjärna kommer inte att skrumpna ihop om du låter ettårigen titta på Greta Gris medan du kokar välling.

– Några minuter här och där är ingen fara. Vi har väldigt höga krav på den moderna föräldern. Tidigare räckte det med att barnen fick kläder på kroppen, mat i magen och en kram till jul för att vara en bra förälder. Och visst är det fint att vi bryr oss mer idag, men man behöver inte bli perfektionistisk i sitt föräldraskap, säger Siri Helle. 

Siri Helles poäng är att riktlinjerna är just riktlinjer – ett riktmärke att navigera efter, inte en lista på fel man begår varje gång man missar. Att översköljas av skuldkänslor gör varken föräldrar eller barn ett dugg bättre.

Ge barnet tio minuters odelad uppmärksamhet

Det som däremot kan vara värt att reflektera över är om skärmen riskerar att bli en permanent lösning på ett strukturellt problem. Sissela Nutley råder föräldrar att tänka ett steg längre:

– Har man väl öppnat dörren för att skärmen är lösningen i de här lägena, så kommer den sannolikt snabbt bli del av en permanent vana. Mitt råd är att i stället sänka ambitionen på maten eller städningen, eller aktivera hjälp. Kanske finns det en granne som skulle älska att känna sig behövd en halvtimme, säger Sissela Nutley.

Ett annat tips som Sissela Nutley lyfter är att ge barnet tio minuters odelad uppmärksamhet direkt när man kommer hem från förskolan, innan man ger sig på matlagningen. Barn som fått tanka lite närhet och bekräftelse behöver ofta mindre distraktion efteråt.

Är all skärmtid lika problematisk – eller spelar det roll vad barnet tittar på?

De flesta är överens om att det är skillnad på skärmtid och skärmtid. Pedagogiskt material i långsamt tempo, med tydligt språk och upprepningar, är till exempel lättare för ett litet barn att ta till sig än snabba animerade klipp på engelska. 

– Små barn saknar förmågan att filtrera och självreglera när rörligt material låst deras uppmärksamhet vid skärmen. Då kommer barnet fastna och sitta kvar, fastän det som visas mest är en rad stimuli utan mening. På så vis skiljer sig rörligt innehåll från till exempel en bok. Den kommer barnet att tröttna på om inte en vuxen är med, säger Sissela Nutley.

För barn som är mellan 2 och 5 år rekommenderar Folkhälsomyndigheten att föräldrar styr vilket innehåll barnen tar del på skärmen. Tipset är att välja appar som är anpassade för åldern och undvika sådana som innehåller reklam eller där innehållet styrs av algoritmer.

Siri Helle understryker att åldersanpassade spel kan vara lärorika för små barn – om en vuxen sitter med. Till exempel matteuppgifter eller spel som kräver finmotorik. 

– Nyckeln är interaktivitet. Barnet behöver utmanas, öva och utvecklas. Den vuxna bidrar med vägledning och uppmuntran. Då blir skärmtiden meningsfull, säger hon.

För att sammanfatta tipsen så långt till föräldrar – fokusera på att göra skärmtiden meningsfull genom att styra innehållet på skärmen. Dela barnens skärmupplevelse och hjälp barnen att tolka det som visas. Det viktigaste är att skärmtiden inte tränger undan andra aktiviteter som små barn behöver för att lära sig och utvecklas.

Paddan, mobilen eller tv:n – spelar det någon roll vilken skärm?

Innehållet på skärmen och aktiviteten runt den är alltså viktigt. Men spelar det någon roll vilken typ av skärm som barnen använder? Är det någon skillnad på att använda en mobiltelefon, en surfplatta eller att kolla på tv?

Ja det finns en del skillnader, som Folkhälsomyndigheten understryker i sina rekommendationer. Att titta på en stor skärm på lite längre avstånd är bättre för ögonen än att titta på en liten skärm på nära håll. Dessutom tittar man oftare på tv tillsammans med andra och det öppnar för socialt samspel. 

En annan skillnad är vilken kontroll man har över innehållet. En tv med ett förvalt program eller en film är en sak. En surfplatta med Youtube är en annan.

På Youtube och andra sociala medier väljer algoritmen nästa klipp åt barnet. Dessa tjänster är konstruerade för att alltid servera nytt innehåll och uppmuntrar ett beteende där man snabbt skrollar vidare. Därför råder Folkhälsomyndigheten föräldrar att undvika appar som själva väljer innehåll, och istället välja sådana som är åldersanpassade och reklamfria.

Hur påverkar föräldrarnas mobilanvändning barnen?

Små barn lär sig genom samspel med människor omkring dem. När ni pratar, leker, tittar på varandra och reagerar på varandras signaler tränar barnet viktiga sociala och språkliga färdigheter.

Därför kan mobilen ibland komma i vägen. Om en vuxen ofta riktar uppmärksamheten mot skärmen i stället för mot barnet blir det färre tillfällen till kontakt och samspel.

– Det är inte hela världen om det händer någon gång. Men om det händer regelbundet kan det gå ut över relationen, säger Siri Helle.

Sissela Nutley håller med och har ett konkret råd om man behöver använda mobilen framför barnet: gör det högt och beskriv vad du gör. Säg "Jag kollar när bussen kommer" eller "Jag skriver till förskolan". Det signalerar att skärmen är ett verktyg och hjälper barnet att förstå att du inte försvunnit in i den digitala världen.

Precis som när det gäller barns egen skärmanvändning handlar det inte om att vara perfekt! Det viktiga är att det finns gott om stunder i vardagen där barnet får din närvaro, din uppmärksamhet och din tid.

När ska man faktiskt börja oroa sig?

En viktig sak att komma ihåg är också att alla barn är individer, precis som alla vuxna. Riktlinjerna är generella och det finns inget svartvitt facit som gäller för alla. Frågan för oroliga föräldrar blir då – när ska man börja oroa sig för sina barns skärmtid?

Siri Helle ger ett enkelt svar:

– Det är ett problem om det är ett problem. Har du ett barn som mår bra, utvecklas, leker, rör på sig och har en trygg relation till sina vuxna, då finns det sällan anledning att oroa sig för enstaka stunder framför en skärm.

Om ditt barns skärmanvändning däremot börjar gå ut över sådant som sömn, lek, rörelse eller tid tillsammans med andra kan det vara läge att fundera på om du behöver förändra något. Det finns tecken du kan hålla utkik efter. Till exempel om ditt barn ofta blir upprört när du stänger av skärmen, har svårt att somna, rör på sig för lite eller verkar mindre intresserat av annat som tidigare varit roligt.

Skärmen inte enda faktorn

Samtidigt betonar Siri Helle att skärmtid bara är en av många faktorer som påverkar barns mående.

– Det viktigaste är inte att göra allting perfekt. Barn behöver trygga vuxna som hjälper dem att skapa bra vanor och en vardag med balans mellan sömn, rörelse, lek, relationer och skärmar.

Sissela Nutley håller med.

– Viktigast är att barnet får kärlek, stimulans och omvårdnad av trygga vuxna. Det är så de utvecklas och mår bra.

För föräldrar handlar det därför mindre om att jaga minuter och mer om att bygga goda vanor över tid. De måste begränsa och ha regler för skärmanvändningen, precis som man har med alla andra aktiviteter. 

Att ha skärmfria stunder tillsammans, lägga undan skärmar inför läggdags och prioritera lek, samtal och rörelse i vardagen gör stor skillnad. Det är helheten som är viktig – inte om det blev ett extra avsnitt av Bolibompa en stressig tisdag.